Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1853, sida 1

Liner Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (Öfvers. af e. —n.) (Forts. fr. N:o 214.) — Hvad är det för väsen du gör med min hund, sjöman ? ropade ändtligen jägaren. — Mig tycks, herr jägare, svarade sjömannen ödmjukt, att hunden gör mera väsen än jag. — Ja, det kan väl hända, sade jägaren, i det han steg upp, men det är du, som narrar honom att skälla; till straff derför skall du också dela din astonmåltid med honom. Vid dessa ord tog jägaren ett fat kokt kött, som krögerskan nyss satt fram åt sjömannen, och gaf det at hunden. Alla de närvarandes uppmärksamhet riktades nu på den okände, hvar och en var öfvertygad att jägarens uppförande skulle gifva anledning till strid, men sjömannen förblef lugnt sittande vid spisen och svarade i samma fredliga ton som förut: — I Guds namn, herr jägare, tag gerna maten om ni så behagar. Ubbe kastade på fremlingen en ytterst föraktlig blick och mumlade halfhögt: ? — Den karlen förtjente att spetsas på ett lansskaft och stekas öfver sakta eld, så feg är han! Derpå fortsatte han, på enhällig uppmaning, sin berättelse. — Nå, jag slogs således med Jörringer en god tim