Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1853, sida 3

En dugtig flicka det straxt tycks bli; Och flyttar hon då också till Lunda, Så nekar kon allt hvad du kan åstunda. När hon begifver sig till sin borg, Så utgör hon Frithiofs glädje och sorg. Förenad med en, så blir hon ett noll, Och när hon är kår, just snarlik ett troll. Men säger du: vik! med hetsig ifver, En nordisk kämpe det genast blifver. Ropar du vänligt till det: rid! Så synes det som en jungfru blid. Kommer det till en ström så frisk, Så leker det som en liten fisk. Men går det ensamt efter en get, Så kan det göra dig mycken förtret. Om framför det ett moln blott står, Straxt från naturen till konst det går. Får det t så blir det ett ting; Med r förbytes det till en ring. Höjer sig der framför en brant, Det eymnastiserar sig fram galant. Om det förenar sig med ett I, Så finner det urtidens fornyerld säll. Vill du ett k det föreställa, Så kan det som konung i England gälla. Det vistas i prosa och poesi, Men sjelfständigt kan det aldrig bli. (Tekla Knös.) s..ggiZm:zZ:3Z:3ZiZZZ-:ZZZZZZZktttttdttdttttt JJ DD