Rättegångsoch Polissaker. Gårdsrättaren Carl Andersson från Menhammar, eller Som han salskeligen uppgisvit sig heta Johan Borgström, under hvilket sednare namn han i förliden Juli anländt hii till staden, för att härifrån resa öfver till Amerika, blef i onsdags å rådhus-rättens andra afdelning dömd till ansvar för försalskningsbrott att mista äran oeh böta 16 rdr 32 sk. bko, eller att i brist af böter afstrassas med motsvarande fängelse vid vatten och bröd. Detta utslag skulle likvisst underställas kgl. Götha hofrätts pröfning, innan det finge gå i verkställighet, ehuru Andersson med detsamma förklarade sig nöjd. Carl Andersson, om hvilken infordrade bevis, såväl från pastors-embetet i den församling hvartill han hörer, som från hans förra husbonde, grefve Wrangel på Menhammar, upplysa att han gjort sig känd för särdeles redlighet och en oklanderlig vandel, anhöll efter utslagets afkunnande att få komma på fri fot, för att genast begifva sig UIll hemorten, och förklarade att churu han icke ägde tillräckliga kontante medel att gälda ådömde böterne, han likväl hade effekter med sig, hvars värde, om de blefve realiserade, fullt motsvarade beloppet. — Med anledning af hvilken framställning vaktmästaren i stadshäktet uppkallades till rätten, för att höras rörande denna uppgift och sedan denne förklarat densamma sanningsenlig men på framställning sagt sig icke kunna å eslekterne anskaffa penningar till böternes gäldande, uppträdde åklagaren i målet, hr advokatfiskalen Greiffe och, med tillkännagifvande att han efterskänkte sin andel i böterne, utgörande J:del, förklarade sig vilja gå i borgen för det återstående beloppet, på det att Andersson måtte blifva ställd på fri fot — och skulle de af Andersson uppgifna persedlar till hr advokat-siskalens säkerhet emellertid qvarblifva istadsvaktmästarns vård intill dess de hunne att försäljas å auktion. Genom denna vackra handling af allmänna åklagaren erhöll Andersson sin frihet. Han var i går inställd hos poliskamkammaren, som meddelade honom hänvisning att, för afgång till hemorten, hos Kon. befallningshafvande i länet erhålla nödigt pass. Såsom ett bevis på med hvilken ifver vederbörande husägare förfäktar sina 1 poliskammaren anhängiggjorda smuts-mål, förekom i går det ganska söllsynta casus, att timmermannen Olof Pettersson från Västra Haga, hvilken blef fälld till 3 rdr 16 sk. bko böter för uraktlåten renhålming i gården till sitt ägande hus N:o 42, deröfver förklarade sig vilja anföra besvär, ehuru tvänne sammanstämmande vittnen intygat att gården var uppfylld af en större samling stinkande orenlighet, som spred en vedervärdig och för hilsan farlig stank ifrån sig. Kongl. Götha hofrätt, under hvars pröfning Pettersson alltså kommer att draga detta strunt-mål, har troligen alldrig förr varit besvärad af en dylik sak. Om Pettersson emellertid hade begrepp om de besvär och kostnader, som äro förkmppade med ett dylikt klagomål, skulle han helt säkert afstå derifrån, synnerligast som han i detta fall tycks ha föga utsigt för ändrings vinnande. Förre inspektoren Christian Andersson, hvilken varit under ransakning å rådhusrättens andra afdelning för det han vid ett tillfälle sistlidet år skall ha öfverfallit läderhandlanden Ghini och dervid med våld beröfvat honom ett par guldörhängen, dömdes i Onsdags, att för våld emot bemäalte Ghini böta I rdr 8 sk., eller i stället afstraffas med 4 dagars fängelse vid vatten och bröd. Och förklarade rådhusrätten, att Andersson för detta brott icke längre bör hållas häktad. Han skulle likvist före lösgifvandet inställas hos poliskammaren, som i går beslutade, att, enär Andersson i Stockholm varit för tjufnadsbrott tilltalad, och dessutom lärer tillhöra annan ort, han skulle i häkte förvaras intill dess nödiga upplysningar för hans behandling kunna införskaffas.