Jag hade fast beslutat att icke mera gifva er företräde. Allaredan år 1846 hade jag blott på de mest enträgna böner låtit beveka mig att skänka staden min tillgist, ja, jag kan säga, jag hade haft den svagheten att göra det. Jag hade då emottagit de heligaste försäkringar, och hyad för ett svar jag fick derpå 1848, det veten J. J, som här ären församlade, J hafven icke vacklat i er trohet, men om staden i allmänhet kan jag i full bemärkelse juridiskt-riktigt säga: jag har blifvit bedragen. Derför hade jag, jag upprepar det, fast föresatt mig, att icke äterigen Vara så svag. Jag har allaredan i flera år af auktoriteterna bestormats med de enträgnaste böner, men min föresats stod fast. Detta oaktadt vill jag ännu en gång lätsa som om Hirschberg ingenting gjort. Jag vill åter räkna Ilirschberg ibland de städer, som stå mitt hjerta nära. Jag tillstår, att jag med litet hopp inträder i detta nya tidskifte, och jag försäkrar er, att det är för sista gången. Sörjen nu för, att ingenting ånyo förefaller, och jag litar på att J, mina herrar, blifven grundläggarne af ett nytt och båttre sinnelag i Ilirschberg. Detta tal synes förråda den högre lyftning, som är så vanlig hos Hans preussiska majestät. Polispresidenten Hinckeldey i Berlin har före