Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1853, sida 1

Einer Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (öfvers. af G. —n.) (Forts. fr. N:o 213.) — Uvarifrån kommer ni nu? frågade en af soldaterne krämaren, i det han steg upp ifrån halmlägret och satte sig på bänken midt framför denne. — Ifrån Tirsbäk och Staxevold, svarade denne. Ack! lika dålig har min lycka varit på båda ställena. Det finns nästan inte en gård i hela trakten, der en ärlig krämare kan få sälja litet i denna oroliga tid. De förnäma herregårdsflickorna, som begagna mina varor, hafva inga pengar, och soldaterna, som hafya pengar, bruka inte mina varor. — Har man nyligen sport något om hafsfrun der öfver på Staxerodde? frågade en bonde. — Hvad är det för prat? — En hafsfru! svarade krämaren. Jag tFöF Knappt att ett sådant kreatur slunes till, åtminstone har jag aldrig hört celler sett något sådant på mina resor både till lands och till sjös. Får gå för nissar och troll, men någon hassfru har jag aldrig hört talas om, förr än vi kommo hit in i landet. — Det är ändå säkert att det finns en hafsfru på udden, påstod bonden; för litet innan nådig herrn for upp till Randers stad, var han nere på gården, och då satt en hafsqvinna på en sten vid hafvet och gycklade och sjöng för honom och spådde hans död, under det hon redde sitt här.