—Ä Menniskovzäänner! För omkring 13 år sedan inflyttade till detta samhälle från Ystad en välfrejdad borgersman och handtverkare, för att söka arbetsförtjenst, och efterföljdes snart af en 70:årig hustru och en lam dotter. För några månader sedan förlorade de sistnämnda genom döden det stöd de egde i mannen och fadren, och sitta nu, utan medel, och — hvad värre är — utan arbetsförmåga, utblottade på allt, äfven de nödvändigaste lefnadsbehofven, på en främmande ort. De önska nu återvända till hemorten, men sakna medel både dertill, och till gäldande af en dryg hyra. Detta Samhälles ofta anlitade och städse bevisade barmhertighet mot de nödlidande, anropas äfven nu, att till nödens lindrande räcka en hjelpsam hand. De gåfvor som i detta afseende godhetsfullt meddelas har v. Pastor Hegardt benäget åtagit sig att emottaga och redovisa.