andetag dricker lefnadslust och kraft till ny verksamhet. Oförstånd och missräknande egennytta hafva mångenstädes gjort skiftenas följder mera tryckande än behöfligt varit, derigenom att delegarne under förrättningens gång afvikit från jordens vanliga brukning, utsugit sin åker genom skörd i skörd utan gödning, och sparat gödseln för att ymnigare användas å blifvande lotter. Emetlertid har gödseln föråldrats och blifvit oduglig, under det jorden blifvit utmagrad; och söljden har varit, att, då efter flere eller färre år delegarne tillträdt sina nya skiften, de länge fått lida af svaga skördar på sin utsvultna jord, och för sin slöhet i beräkning haft en knapp bergning af sin ogräsblandade slösad. Lyckligtvis har exemplet varit så varnande, att det någongång lärt närgränsande by, som senare beslutat sig för laga skifte, träffa öfverenskommelse att under skiftningstiden fortsätta med förra brukningssättet utan biafsigter, vid äfventyr för den värdslöse och sörsumlige. att brukningen på hans egen bekostnad mot lega verkställes. på många ställen har man haft den omtankan att icke indraga skogen bland den mark, som skulle Sklfläs, och derigenom sredat densamma för sköfling. Så har erfarenheten så småningom lärt folket undvika åtskilliga al skiftesverkets obehag och vådor, med bibehållande af dess väsendtliga fördelar. Vi sluta med att uttrycka den önskan, att hr Carlän, uti nya upplagor af sin bok, hvilka med ett statistiskt arbete alltid äro af nöden, måtte få tillfälle att komplettera och möjligen äfven rätta åtskilligt, som ännu kan vara ofullständigt. Emellertid tacka vi honom för den vackra begynnelsen och önska att öfver hvarje län dylika beskrifningar måtte blifva utgifna utaf personer med samma varma intresse för hembygdernas förkofran och utveckling. Grunddragen af Grekernas och Romarnes Mythologi. Till elementar-läroverkens tjenst af C. J. hroden, lärare vid Skara elementar-läroverk. Med 23 afbildningar. Mariestad. P. W. Karström. Med mythologien, sagoläran, asfses väl egentligen läran om de gamla folkens olika religiosa föressäallningssätt, det sätt hvarpå de i olika väsenden, i olika händelser och former, sökte för sig klargöra naturens många dolda krafter och sina aningar om högre verkande orsaker i menskolifvets och naturens särskilta förhållanden. Detta är all gudaläras innersta grund, hvars hemlighet, mysterium, dock blott för de invigde, för de vise, var i mer eller mindre mån känd. För mängden blefvo gudarne och heroerna blott yttre, menskliga gestalter, endast uttryckande sina egna personligheter, åt hvilka konstnärerna och skalderna gåfvo en allt skarpare och bestämdare individualitet. På samma sätt läras och uppfattas äfven de gamla gudalärorna i våra dagar. Thor är för oss ingenting annat än denna styrkans väldige gud, med sitt starkhetsbälte, sin hammare och sina bockar; Zeus och Jupiter ingenting annat än herrskaren på Olympos eller Capitolium, med ljungelden i sin hand och örnen vid sin sida. De ideer de uttrycka hafva fått i det närmaste träda i bakgrunden för deras historiska verklighet, och de äro oss äfven ända till denna dag ganska dunkla, ehuru lärde forskare hafva sökt på olika sätt tyda deras hemlighetsfulla väsenden och leda deras ursprung tillbaka till den tid, då iden i gudomen ännu ej var splittrad, då det eviga varandet (Brahm, Jehova) ännu var ett. Vid ungdomens undervisning afser man egentligen att bibringa kännedomen om de gamla gudarnes namn och personligheter, hufvudsakligen för deras samband med de gamla historiska författarne och isynnerhet med skalderna, hvilka ej skulle kunna begripas, utan att man kände de många gudomligheter, hvilka de städse åberopa. Afven för konstens historia är en sådan kunskap högst nödvändig. I sistnämnda hänseende är isynnerhet (irekernas och Romrarnes mythologi ett oundgängligt ämne för den allmänna bildningen. Den moderna plastiken står ännu nästan uteslutande på antik grund, och hvarhelst ett plastiskt konstverk möter oss, måste vi således, för att kunna något uppfatta detsamma, känna grekernas gamla gudalära. Framställningen af den grekisk-romerska mythologien måste alltså blifva olika, allteftersom man dermed söker sprida ett ljus öfver denna läras inre väsen och betydelse, eller behandla den med afseende nå konsten för dan all