Styckegods. Då exkonungen af Spanien Joseph Bonaparte bebod de slottet Prangis i Schweiz, spatserade han en gång allena i den slottet omgifvande vackra skogen och mötte der en främmande herre, som hade gått vilse och bad honom visa sig närmaste vägen till Nyon. Med mycken artighet erbjöd sig Josef sjelf till ledsagare, och så småningom började ett intressant samtal, i i hvilket främlingen, ehuru mycket förbehållsam och försigtig, genom sitt skarpa förstånd och höga bildning öfverhufvud förrådde en man, som hade sett och erfarit mycket. I skogsbrynet, der man ser Nyan framför sig, tackar han på det förbindligaste och önskar få veta namnet på den person, som med så mycken artighet hjelpt honom ur sin förlägenhet. Jag heter Josef, svarade den tillfrågade, och är den sordne konungen af Spanien; jag skattar mig lycklig att hafva kunnat visa en Så utmärkt man en liten tjenst, och torde det tillåtas mig att fråga ester den persons namn, som jag har att tacka för en så angenämt förfluten halftimma? Jag, svarade främlingen, heter Gustaf och är för detta konung af Sverige.X Så stodo nu emot hvarandra det legitima majestätet från Stockholm och det illegitima från Madrid, hvilka så hastigt och oväntadt hade förlorat thron och spira, den ene genom kriget, den andre genom freden. En hade blifvit förjagad genom återställandet af legitimitetsprinciPen, den andre hade, under åberopande af denna princip, dock ej erhållit sin krona tillbaka. En äkta man sådan han bör vara gör äfven om hvardagarne promenader med sin fru och är aldrig rädd för nipperbodar. Han bär alltid sin börs på sig och har den aldrig liggande hemma. Han anser icke under Sin värdighet att bära ett paket eller sin frus paraply eller galoscher; han finner sig äfven uti att vid en omnibusfärd hålla det yngsta barnet på sin arm. Om det regnar, så springer han förut och öppnar vagnsdörren, och om vagnen är full, så sätter han sig bredvid kusken. Han stiger upp om natten, för att vagga barnet eller se efter hvem som ringer på portklockan. Han låter alltid minst ett par svägerskor, om han har några, bo i sitt hus, och är alltid artig mot dem. Vid bordet är han nöjd med allt hvad man sätter för honom; soppan är aldrig vidbränd eller försaltad; kaffet aldrig för svagt. Han tror på svaga nerver och röres af en enda tår. Är hans fru trumpen och knarrig, så lugnar han henne med en ny klädning; har hon tråkigt, så fördrifver han ledsnaden genom en utflygt på landet. Han betalar hvad hon förlorar på kortspel, och gifver henne hvad han vinner. Hans kläder lukta aldrig tobak; han respekterar de hvita gardinerna och röker endast utom hus. Han