sig, var mindre blödig, så att han annammade penningsumman från den mördade. Historien om poströfvaren och hans önskan att utvexla de röfvade postmedlen var endast en af de håda värdiga stallbröderna hopspunnen digt, för att narra den förmögne att förse sig med kontanter, som de båda sedan gemensamt skulle tillegna sig. Då Erik Johansson återkom till hemmet, frågade hustrun, som sett drängen och sin man följas åt bort, hvart den sednare tagit vägen, dervid drängen svarade, att han sagt han skulle begifva sig längre bort, och ej vara att återförvänta på ett par dagar. Tiden förflöt, men någon husbonde hördes ej af, estersökningar anställdes, men ledde ej till någon upptäckt. Upptäckten skedde slutligen deraf, att den andre kamraten ville hos en handlande vexla en sedel på rdr 500 bko, som husbonden fått från Götheborgs liskont, och vid förfrågningar och misstankar hvarifrån han fått en sådan stor sedel blef saken slutligen upptäckt och utredd; hvaraf slutliga resultatet blef att mördaren lagt hufvudet under bilan, och hans medbrottslige dömd till tre års fästning. (B. T.) rn nr RR