Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1853, sida 2

Landsorten. Wenersborg den 7 September. En vacker handling, vitinande om en ynglings raska beslutsamhet, inträffade här sistlidne lördag. Tvenne mindre barn hade företagit sig att gå ut på en båtbrygga, som är anlaggd intill och paralelt med vindbron. Under lek råkade det ena barnet, en fyraå fem-årig gosse, att halka och föll i sundet. Tvenne äldre personer, hvilka på bron åsågo olyckshandelsen, rörde sig likväl icke ur stället, hvaremot en ung och oförtruten magasinsbokhållare, hvilken, stående på nära 100 alnars afstånd från bryggan, hörde gossens nödrop, skyndade genast åstad och afkastade sig rocken samt från en närstående båt, till hälften nedbojd i vattnet, lyckades få tag i den ljuslockige, hvilken redan var på god väg till botten. Carlshamn den 8 September. Sistliden måndag inträffade i Asarums socken den olyckshändelsen, att torparen Sven Påhlsson i Björnamåla, sysselsatt med taktäckningsarbete, nedföll tillfölje af den uppförda ställningens bristfällighet, och i ordets egentliga bemärkelse bröt halsen af sig och således ögonblickligen dog. Mannen, som gjort sig känd för arbetsamhet och ordentlighet, efterlemnar hustru och sex barn, hvilka likväl alla hunnit till den ålder, att de böra kunna försörja sig sjelfva. — Helsotillståndet i staden och orten häromkring sortsar att vara tillfredsställande. Boras d. I Sept. Förliden Fredags förmiddag blef på afrättsplatsen vid Svenljunga tingsställe 34 mil från Borås, en grof brottsling halshuggen. Den afrattade, Erik Johansson i Mossebo, hade med berådt mod och full öfverläggning ihjälskjutit sin husbonde, en förmögen bonde, som emedlertid tyckes äfven varit en nedrig skurk. Frik Johansson hade med en sig värdig kamrat, hvilkens namn vi förgätit, flera gånger haft öfverläggningar, på hvad sätt de skulle komma åt penningar af Eriks busbonde, hvilken de väl visste vara förmögen, men som likväl ej lärer innehaft några kontanta medel. Slutligen påhittade de följande fiffiga sätt. De gingo nemligen en dag till husbonden, och i allra största tysthet anförtrodde honom, att de af en annan person erhållit, också i allra största tysthet, underrättelse om, huruledes den sistnämnde innehade en stor summa penningar, och som han bekommit vid ett af de så många poströsverier under sednare tider; men hvilka penningar han ej vågade använda, af fruktan att derigenom blifva röjd. Deras förslag gick derpå ut, att husbonden skulle erhålla rdr 5000 bko mot det att han i stället lemnade rdr 1000 bko andra penningar till poströfvaren, hvilka denne utan fara kunde använda. Husbonden nappade på den kroken, sökte i Götheborgs diskont erhålla som lån rdr 1000 bko, som efter någon tids väntan också rigtigt utföllo. Sedan affären sålunda blifvit i ordningställd, skulle alla tre begifva sig af till en aflägse i skogen utsatt mötesplats, der den förmenade poströfvaren skulle först infinna sig och utvexlingen ega rum. Men att obevåpnad möta en poströfvare uti en skog, ansåg husbonden ej rådligt, hellst poströfvaren naturligtvis måste veta att han medförde rdr 1000 bko. Han medtog derföre en skarpladdad bössa, hvilken han bad Erik Johansson bära. Då de kommit ett stycke på vägen, togo husbonden och Erik Johansson af från den större vägen, för att på en genväg komma snarare fram. Då de kommit ett stycke fram, begagnade Erik Johansson, som gick bakefter, tillfället, lägger an med bössan, skjuter genom ryggen sin husbonde, hvilken dog på stället. Men mördaren blef likväl genast så bestört och förvirrad, att han ej kom sig före att röfva penningarne från husbonden, utan begaf sig straxt efter den ohyggliga gerningen åter mot hemmet. Men den andre sammansvurne, som kom till stället sedan mördaren aflägsnat