för dess mellankomst i prisbestämmelserna. Hvarken köpmännen eller landtbrukarne synas tycka om den täflan, hvari regeringen inlåter sig med dem. De förra klaga dessutom öfver, att regeringen drifvit spanmålspriserna i vadret-genom sina förhastade inköp, och de senare äro naturligtvis harmsne deröfver, att den stora införseln skall i längden trycka ned priserna på det franska spanmålen. Man menar, att regeringen aldrahelst bordt hafva låtit sakerna gå sin vanliga gång, och hvad brödpriset i hufvudstaden angår, så anser man, att den hittills brukade methoden, att vid höga priser utdela brödpolletter till arbetarne, är vida att föredraga framför den nu tillgripna att reglera priset genom ett maktspråk. Men Bonaparte har väl resonnerat så här: hvarken börsen eller spanmålsspekulanterna göra uppror, äfven om de förlora något pengar, men en hungrande hefolkning kan vara i stånd till de mest förtvislade handlingar. — Regeringens åtgärder till förhindrande af spanmälsoch brödprisernas stigande och dess dermed isammanhang stående uppköp i utlandet hafva imellertid bland andra följder äfven haft den, att de enskilta spekulanterna blifvit förskräckta, och att man icke vågar att insörskrifva spanmål, enär man icke vet, huru stora qvantileter regeringen ännu möjligtvis ämnar införa. Vidare emotser man talrika processer emellan mjölnare och bagare, i det de förre, efter det i Paris vanliga bruket förbundit sig att leverera de senare vissa qvantiteter mjöl till ett efter brodtaxan lampadt pris. Detia låt sig mycket väl göra, då brödtaxan sattes i öfverensstämmelse med de officiella prislistona på spanmål. Men nu då brödtaxan icke mera motsvarar spanmålspriserna, skulle mjölnarne lida en uppenbar förlust, derest de bokstasligen skulle ställa sig kontrakterna till esterrattelse. Man menar äfven, att bagarne skola blifva nödsakade att gilva ester och betala mjölnarne ett högre pris, hvilket derjemte synes helt naturligt följa deraf, att bagarne fått löfte om ersättning framdeles för den förlust som de nu komma att lida. Alla dessa saker behandlas mycket utförligt af Echo Agricole, af hvilken tidnings reflexioner vi tillfoga följande: En annan olägenhet följer vidare af regeringens åtgärder. Man låter nemligen sälja brödet under dess brukliga värde, såväl till de välmående som till de fattige. När brödet i Paris är mycket billigare än brödet i provinserna, så blir den säkra följden häraf, att många familjer derstädes skola göra sina inköp af bröd i Paris, medan tillförseln af bröd utifrån förminskas. Ått för öfrigt regeringen gör allt hvad som står i dess makt för att motverka en konstlad stegring af spanmålspriserna, synes t. ex. äfven deraf, att polisprefekten i Paris sammankallat spanmålsspekulanterna till ett möte, hvari han mycket energiskt påminte dem om, att brottmålsbalken innehåller paragrafer, hvilka med straff belägga hvarje sammansättning, som har till ändamål att tillvägabringa ett stigande eller sallande i priserna på offentliga handelsartiklar. Alla jernvagarne äro af regeringen tagna i beslag för att befordra den af henne uppköpta spanmål, utan afseende derpå, om banorna äro skyldiga till sådana transporter eller icke. I Rheims hafva plakater varit uppslagna på husknutarne, hvari folket uppmanas att plundra icke blott kornjudarne, utan alla rika öfver hufvud. Dessa uppmaningar hafva dock alls icke gjort något intryck på befolkningen. Departementalrådet i Rhonemynningarne har, i likhet med det i Hårault, uttalat önskningar om en allmän reform i tulltariflen och om afskaffandet af den rörliga skalan för spanmålstullen. Den 4 Sept. skulle 7 valkretsar företaga omval till ombud i lagstiftande församlingen. Reseringen har, såsom väl begrips, utpekat sina kandidater, som säkerligen alla blifva valda. Nästan aldrig hafva prefekterna visat större tjenstenit än nu. I ett af de norra departementerna, der en kommun till departementalrådet valde en oppositionskandidat, blef icke blott mären afsatt, utan äfven hela kommunalrådet, i hvilket mären hade säte, upplöst. Den stackars märens hela förbrytelse bestod deri, att han icke kunnat tvinga valmannen att rösta på regeringens kandidat. Den såkallade allmänna rösträtten i Frankrike är öfverhufvud för ögonblicket af en något egen natur. Det An ;F a. Mao ob. on L