Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1853, sida 1

— — ——— Sjöröfvaren, af Paul Foucher. (Öfvers. af e. —.) ö (Forts. fr. N:o 210.) Vid barnets fråga: Hvar är min farfader? spratt modren till; broderiet, hvarpå hon arbetade, föll ur hennes händer . . och hennes blickar riktade sig instinktmässigt till en annan del af rummet, der Georg, klädd i sjöofficers-uniform, satt framför en byrå och bläddrade i nägra papper. Georg, som, för den del han tagit i Maucleres undergång, erhållit en högre grad och adelskap, hade fattat och vidhållit det beslutet att, efter sina långa utflykter på hafvet och efter de långa skilsmässor dem hans tjenst ålade honom, icke lemna Bordeaux; det tycktes som om han velat hålla sig så långt som möjligt ifrån ett hofs exempel, ett sällskapsliss traditionella seder, der den ägtenskapliga troheten, eller den husliga lyckan skulle betraktats åtminstone såsom ett löjligt misstag på den tid hvari man då lefde. Georg, som för få dagar sedan återkommit ifrån en kryssning, hade ännu icke hunnit vänja sig vid sina ljufva hem-vanor, hvarför ock hans sons ord i hans hjerta öppnade ett sår, som tiden ännu icke till fullo läkt. Marie hade ett ögonblick hoppats att Georg icke hört den olycksaliga frågan. I sjelfva verket såg det ut som om Georg icke hört den, ty han satt stilla