Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1853, sida 2

naren Hans Bengtsson från OÖnnarp sin bagaregesäll och en dräng till Ystads vestra försäljningsplats för att sälja bröd, derifrån desse vid deras hemresa erhöllo betyg att de ej haft beröring med staden; samma dag emot aftonen hemkom till Hans Bengtsson Önnarps sockens sundhetsledamöter för att enligt dess tjenstepligt underrätta sig om förhållandet; då budet redan var hemkommet förevisades för dem det från stadens vestra tullvakt erhållna intyget, som innehöll det budet ej haft beröring med Ystad, hvarefter de, utan att yttra något, aflägsnade sig, men i fortsättande af sitt tjenstenit, just vid gudstjenstens början dagen derpå, verkstäldes spärrning af Hans Bengtssons qvarn, och dennes hustru, som begisvit sig till kyrkan, henwisade:. Insändaren hemställer nu till läsaren, om detta icke med skäl kan kallas tjenstenit, förlåtandes gerna det olagliga häri, då bättre förstånd icke hos ledamöterna egde rum. I Ystad har sjuknummerären under sista veckan betydligt nedgått. Antalet af insjuknade var söndagen den 4 September ifrån föregående måndag 37 och antalet döde 20, då under föregående vecka 56 insjuknat och 39 aflidit. Från den 4 till den 5 Sept. hade 3 insjuknat och 2 dött. I Christiania och Akers socken hafva sedan kolerans början derstades insjuknat 1056 och aslidit 662; deraf på stadens grund insjuknade 682, döde 442 (af hvilka d. 6:te 54—40; d. 7:de 50—27; d. 8:de 35—24); samt på landets grund insjuknade 374 och döde 220: I Christiansand hade inalles fyra personer varit angripne af kolera och alla aflidit. På flera dagar derefter hade intet nytt sjukdomsfall der hörts af. — I Moss hade till den 3 dennes visat sig 9 kolerafall, af hvilka 6 slutades med döden. Ifrån den 3 till den 6 intet nytt fall. — I Laurvik hafva till den 3 dennes insjuknat 180 och aflidit 90, af hvilka en af koleraläkarne. kapellmästaren 4. Berwald har befunnit sig i staden på återvägen från sin utländska resa. Hr B. har i Paris erhållit smickrande vitsord för sina kompositioner, såväl af den bekante kompositören Halevy, som af sjelfvaste Auber. Den förre yttrar bland annat i ett bref till hr B.: Eder ouverture synes mig ett mästerstycke, skrifvet med en rask och kraftig stil (un morceau de maitre, crit dun style ferme Å vigoureux); eder violinsolo, briljant i solopartierna, är på samma gång sull af vackra detaljer af en ypperlig stil, och Concertinon, mera lätt och graciös, bör vara af en förtjusande essekt. Man igenkänner i dessa särskilta kompositioner mannen, som närt sig med studium af stora mästare etc. Auber skrifver: Jag har examinerat flera af dessa kompositioner, som vittna om ganska goda studier, hvaraf han (hr B.) vetat göra den bästa användning. Hans arbeten böra göra den effekt, som endast en fullkomlig bekantskap med instrumenterna kan åstadkomma. — Det är några af dessa stycken, som visa att musiken är icke mindre väl odlad i Sverge än i andra länder af Europa. För bekantskapen med dessa män lärer hr B. i väsentlig mån haft att tacka vår minister, grefve Löwenhjelm, hvars outtröttliga välvilja mot hans landsmän och bemödanden att bereda ära och framgång åt allt Svenskt, icke heller här hafva förnekat sig. Under det alla från Paris återvändande Svenskar icke hafva nog starka uttryck för att prisa den gamle veteranens i diplomatien, exc. Löwenhjelm, och hans handsekreterares, hr Blumms, välvilja och deltagande för sina landsmän, så är man likaså i förlägenhet om uttryck i motsatt anda i afseende å legationssekreteraren, frih. Adelsvård, hvars inhumana uppförande mot dem, som med honom tvingas att komma i beröring, är ett ständigt föremål för resande Svenskars och Norrmäns forbittring och klander. Det är besynnerligt, att exc. Löwenhjelms föredöme så litet verkat på hans legationssekreterare. — Komministern J. Jeurling, hvilken blifvit anklagad för röstvärsning, under det han var på förslag till Surteby pastorat, der han många år varit komminister, har genom Kgl. Maj:ts utslag blifvit dömd till afsättning från prest