Låtom oss nu kasta en blick på hvad som följande dagen tilldrog sig vid Grave-udden, på den punkt af Girondes strand, som låg närmast Castillons och Claudines arrendegård . . . men först böra vi lemna våra läsare några andra upplysningar. Marie hade väl undkommit farorna af sin strid mot elementerna och mot Mauclercs raseri, men anfölls af en brinnande feber, som man trodde henne ej kunna öfverlefva, helst de förutgående mödorna och sinnesrörelserna uttömt hennes krafter; i flera dagar satt Georg, i den fiskarehydda, der de erhållit en fristad, vid sin älsklings hufvudgärd, och frågade mången gång sig self nurudant (ilds beslut e. Ett stormigt väder som försvårade öfversarten till fasta landet, hade, lika mycket som hans sorgliga sysselsättning, hindrat Georg att underrätta sin fader om den lyckliga utgången af så hårda pröfningar; ändtligen lade sig stormen, och Marie kände sina krafter återgifna af den läkare, hvars vetenskap är allsmäktig, och som kallas lyckan, Båda två gingo nu ombord och passerade den vik som skiljer ön OlEron ifrån fasta landet ... och Georg emottogs der af sina vapenbröder, af sjömän och