Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af Paul Foucher-. (örvers. af 6. —n.) (Forts. sr. N:o 208.) Vittnesmålen gjorde barmhertighetsverket ännu lättare; Castillon, hans hustru, sjömän, bönder, kustvakter o. 5. v., hvilka voro stämda till vittnen öfverensstämde i att loforda Jakob Perrol. Det såg visst icke ut som om man samlats för att bestämma ett straff för den åldrige fyrvaktaren, utan snarare för att meddela honom en belöning; och man skulle vid denna märkvärdiga rättegång med allt skäl kunnat fråga sig sjelf hvem som var den anklagade. Då försvarstalet skulle äga rum ville presidenten i domstolen, en gammal pensionerad kapiten i flottan, lemna ordet till presten, den ende advokat, som Jakob Perrol tycktes vilja antaga; men med en åtbörd hindrade Jakob den vördnadsvärde presten, som också redan stigit upp. — Hvarför försvara mig? sade han, har jag inte afvikit ifrån min pligt? Har väl pligten två vägar? Om J också frikännen mig, kunnen J derför göra mig oskyldig? . . . Såsom militär har jag afvikit ifrån min instruktion ... såsom kristen från min skyldighet att vaka öfver mina medmenniskor! ... Och Gud, hvilkens dom blifvit fälld före eder, har inte åtngjt sig dermed att hafva dömt mig att döda min son. .