frihet, och hvars ljus bör stråla ända in i den sattige torharens stuga. Fy! Det är en skam för vår tid. Men i detta, som i mycket annat, har svenska nationen råkat i dåliga händer. Lemna detta folk åt sig sjelf, och det skall visa sig energiskt och religiöst. Men det är från samhällets höjder, som detta folk, sedan urminnes tider, blifvit öfversvämmadt med en flod af fransk och tysk flärd och nära på fördränkt i en uppsjö af bränvin, ursprungligen ett verk af Gustaf III, till förökande af hans inkomster. Dessutom förtryckes massan af denna nation på allt sätt, såsom t. ex. genom siscaliska utpressningar, som utarma de närande klasserna, och genom karantänssystemet, inrättadt till en inbillad säkerhet för de darrande högre stånden, naturligtvis med anlitande af sjelfva folkets börs och Subsistens. Resultatet har också, under koleratider, alltid blifvit det att dödligheten visat sig dubbelt större, emot hved den, under andra förhållanden, säkerligen skulle varit. En ytterlig fruktan, åstadkommen genom den befängda karantäns-komedien, gör kroppen på det högsta disponerad för mordengelns anfall. Men de moraliska verkningarne af det meranämnde systemet äro ännu värre. Då man, i glömska af hvarje pligt mot Gud, fosterland och nästa, med hela sin själ hänger sig fast vid det jordiska lifvet, Så går man förlustig all sjelfaktning, och hjertat förhärdas mot hvarje finare känsla och högre motiv för tänkesätt och handling. Läkarne i Stockholm hafva publicerat en förträfflig förklaring, beträffande koleran och spärrningssystemet, och den liberala pressen söker på det allvarligaste motarbeta den sanslöshot, som alltmera utbreder sig bland folket. Men felet ligger hos regeringen, Som icke har försyn för att genom befängda mått och steg skada sitt eget land. iii ni: F