Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1853, sida 3

annat; säkerligen skulle i följd af allt detta tvång, en mängd bränvinsbrännare ledsna dervid och upphöra att bränna, samt göra sig vinning om ett mera rationellt skötande af sin egendom. Visserligen blesve kostnaden för alla dessa embetsmän och deras resor stor, men nog vinnes ändamålet till en stor del, att få en hög skatt för bränvin, och att använda en del af dessa penningar till beskattningens utförande år ju billigt, helst kostnaden tillfaller redbare svenska män, och lyckas det att förminska bränvinssupandet, så är ju afsigten med detta arrangement vunnet. Ått lemna tillverkningen till några få fabriksaktiebolag, skulle endast rikta några kapitalister och smugglare, som låta bränvinsfloden förblifva lika stor. Må nu hvar och en som ej agiterar för eget intresse och för att få en del i monopolet, I taga detta i öfvervägande, samt söka dess utförande, men ihågkomma, att derest menniskans egna moraliska krafter ej äro drisljedern till det bättre, så är hvarje tvängslagstistning endast ett palliativ; derför så gerna samtidigt, såsom några högt aktningsvärda män redan påbörjat, genom upplysande och väckande skrifter, söka folkets förbättring, och genom påstötande på det i sin moraliska verksamhet till så stor del slumrande presterskapet, få deras allvarliga medverkan att höja menigheterna till ett bättre religiöst och moraliskt sinne. Hvad åter bränvinsutminuteringen beträffar, så tyckes det radikalaste vara, att alldeles inga krogar, — dessa stamhåll och skolor för supandet — finge hållas. I deras ställe skulle bier-hus öppnas, hvarest ett godt och stärkande, billigt öhl och dricka tillhandahållas. — Äfvenledes om staden eller enskildt sällskap ville grundligen förhindra största orsaken till det myckna supandet af arbetsklassen här i Götheborg, så skulle tarflige, men snygga mathållningsställen, utan all spirituosa inrättas, der den fattige för 8 å 12 sk. rgs kunde få sig en middag, frukost eller afton. Tillhandahållas lokaler och förlag till dylika inrättningar, så vore ordentliga personer, som dem väl kunde sköta, lätta att finna. Till sådana inrättningar erfordras större förslag än någon enskild, af den klass folk, sem äro lämpliga till rörelsens bedrifvande, har tillfälle deri nedlägga, helst vid betraktande af den så ofta påkommande dyrheten i Götheborg. — Hvar och en som sett huru den fattigaste delen af arbetarne använder sin styfver, kan latteligen inse huru nyttigt detta skulle vara. De fleste af arbetarne veta ej hvarest de skola få ett ordentligt mål mat för skälig betalning, ty få eller inga mathållningsställen finnas, der god och billig mats tillhandahållande är hufvudsaken; nästan alla hafva urartat till kaffeoch bränvinshus, hvilket för ägarne är makligare och indrägtigare. — Den fattige arbetaren går merendels in uti en så kallad hökarebod af sämre sorten, der han får i smyg, i någon mörk vinkel af lägenheten, en jumfru bränvin, sedan en liten kaka bröd med en smula smör eller sill samt något svagdrick; under denna måltid hämtas merendels en eller två, om ej flera jumfrur bränvin till, i smygvrån. Personens hunger stillas litet för ögonblicket, särdeles genom det myckna bränvinets upplifvande förmåga. Detta mål kostar 12 å 18 sk., och dervid är af riktig föda endast åtnjutet en liten brödkaka för 3 å 4 sk. och 2 lod smör, och personen i stället för mätt, halft eller helt rusig. Och i sådana förhållanden — kan man väl vänta något bättre al den fattige stackarn, helst han jemt råkar likar, hvilka söka glömma sitt elände i fortsatta dryckeslag, hvartill han jemnt tubbas och tvingas att deltaga? Hade deremot arbetaren snygga lokaler, der han finge ordentlig föda för sin 12-skilling, skulle han bli helt annorlunda sjelf, och många frestelser och förförelser i de nyss skildrade lokalerna undvikas; derför, om staden eller enskildt välgörande sallskap förenade sig till sådana mathällningars inrättande med risque att första åren förlora några summor, så skulle dock oändligt mycket godt kunna åstadkommas. För någon tid sedan motsade redaktionen en insändare nödvändigheten af dylika mathållningar, under förmenande, att sådana redan skulle finnas. —Insändaren, som temligen noga U få rada 3 Alt har al kunnat utfänna