Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1853, sida 1

—— ——— ———— — Hvem var den der unge mannen? frågade han ändtligen med darrande röst. — Det var en rask och bra karl; han lofvade oss pardon i Frankrike om vi sköto det engelska fartyget i sank. Vi gjorde det ... men så kom vår tur . .I stormen ... ö — Men den unge mannens namn? — Hans namn ... det har jag glömt. — 0. min Gud! om det vore Georg? ropade gubben. — Så var det ja! Georg Perrol ... — Nå hvart har han tagit vägen ? — Han har tagit sig litet för mycket vatten öfver hufvudet liksom alla kamraterne. Just då stormen tog bort vår sista mast, hörde jag honom Saga till den stackars unga flickan: Det är förbi med oss . vi hafva förlorat fyren ur sigte . . . min far leder inte mer Vår kosa 1 — Således Georg och Marie, sade den arme gubben med förtviflad stämma. LEcureuil besvarade detta utrop endast med en jakande åtbörd. — I alla händelser, tillade han, måste ni tillstå, att då jag berättade er min historia, hade jag druckit allt för mycket vatten för att inte hafva rena och klara ider, Så godt som känslolös återvände Jakob till tornet och öppnade dörren till prestens rum ... — Min far, sade han, jag vill underrätta er, att jag härmed i ert våld öfverlemnar icke en botfärdig syndare, utan en brottsling. Jag har sjelf släckt den fyr, som var anförtrodd åt min vaksamhet — och himlens rättvisa har straffat mig ... jag har dödat min egen son. Nu till den menskliga rättvisan ... I morgon skall