Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af kFaul Foucher. (Öfvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 204.) — Hör på, fortfor den skeppsbrutne högt, ni ser ut för att vara en hederlig karl, och efter som jag är i ett civiliseradt land, så får ni väl förr eller senare veta hvad ni bör tänka om mig. Vet då, att jag tillbör besättningen på Mauclercs sjöröfvarefartyg. Han har, mot sina grundsatser, ärligt förtjent sin död. — Hvem! Mauclerc sjelf? sade Jakob nyfiket. — Ja, huru vill ni att han skulle komma undan? han var bunden längst ned i skeppsrummet. — Bunden . . . nere i skeppsrummet .. . hvarför det? — Ivarsör! ... ja, det är en lång historia! .. och sinns någon rälivisa till här i landet, så måtte väl jag just dertör blifva benådad ... En ung man, som vi tagit tiil fånga ... och som gifvit mig ett pappen men jag kan undra hvart det tagit vägen? . Han försvarade sin fästmö, som också var fången på fartyget . . . han bevisade oss att Mauclerc förrådde oss ... vid orden en ung man vågade Jakob knappt draga anden . . han vågade icke fråga, nej, han vågade knappt ana den hämnande sanningen.