Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1853, sida 2

— AAA ——— Rättegangsoch Polissaker. Kommissarien Flygare hade i går till poliskammaren inkallat värdshusidkerskan Anna IIedin och s. d. trumpetaren Anton Bergman i påstående om ansvar å den förra för det hon upplåtit rum åt den sednare att der utöfva kille och birribispel samt å Bergman för det han besattat sig med dylikt spel, deri han inledt slere personer. Båda svaranderne sörnekade angifvelsen, hvarför målet för bevisnings anskallande, utställdes till annan dag. — Poliskonstapeln n:o 62 Kindahl var i går inkallad till polisförhör på grund af öfverkonstapeln Qvistgårds rapport, hvari Kindahl lades till last dels att han, såsom orden lydde i rapporten, fortfarande under en längre tid varit drucken, och derunder osredat sina kamrater med skymsliga tillmälen, dels ock för det han den 25 sistlidne Augusti å allmänna vägen vid Klippan antastat en fru H. och 3:ne i hennes sällskap befintlige mamseller, mot hvilka han på ett högst förnärmande sätt betett sig. Kindahl, uppmanad att häröfver sig förklara, kunde väl icke bestrida att han någon gång berusat sig af starka drycker, men sökte att förmildra sin förseelse med förebärandet att han, som spisade på värdshus, dervid varit utsatt för så starka frestelser, att han icke kunnat motstå desamma. — I afseende på tillmälet att hafva skymfligt utlåtit sig mot kamraterne uppgaf han, att han endast begagnat sig af ett i Östergöthland, der han vore född, allmänt uttryck: knöl, som skulle vara liktydigt med benämningen: dräng. Öfver sista angifvelsepunkten förklarade Kindahl sig sålunda, att vid ifrågavarande tillfälle, då han patrullerat i grannskapet af Klippan, hade han kl. emellan 10 och 11 på aftonen fått se några fruntimmer, klädde i husvuddukar, begifva sig ned åt bryggan vid Klippan och derunder de i temmeligen hög ton sjungit. — Detta hade hos honom väckt den förmodan att fruntimren voro sådane lösa qvinnor, som den tiden på aftonen saknade råttighet att vistas ute, hvarföre han gått fram till dem för att göra sig underrättad om deras namn och ändamålet med deras gång. — Sedan han likväl efter erhållna nöjaktiga upplysningar blifvit förvissad om sitt misstag, hade han lemnat dem, utan att annorlunda ha förnärmat dem, än att han till en början, måbända i mindre valda uttryck, gifvit tillkänna sin, misstroende till deras uppgifter. Åklagaren anhöll härefter om uppskof för att med vittnen styrka angifvelsen, hvadan målet utställdes till annan dag. — I går stod inför polisens skrankor en syndare vid namn John Fredrik Nilsson, tilltalad för innehafvandet af falskt prestbevis och för det han om sin person haft flere hundrade stridiga uppgifter. Han upplyste, att han vore från Riona socken i Göstrings härad af Linköpings län och att han hitkommit för att med seglande fartyg härifrån afgå till Amerika, men att, då han, så att säga, stått med ena foten å skeppsdäck, nan blifvit gripen af polisbetjeningen och insatt i häkte. Han erkände, att det prestbetyg, hvarpå han praktiserat sig hit till staden, vore falskt; med anledning hvaraf målet remitterades till stadens rådhusrätts 2:dra afdelning, i afbidan på hvars föreskrifter Nilsson skulle förvaras i stadshäktet. Under loppet af veckan ha hos poliskammaren blifvit handlaggde 200 mål, deraf likväl 49 varit uppskjutne från föregående sessionsdagar. Af dessa mål upptogo 60 åtal för fylleri, hvartill ett lika stort antal personer blifvit pliktsallda, och 17 angående olaga handel med starka drycker, deri äfven böter blifvit de anklagade ådömde. mr SSR TRIES A LLA