Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1853, sida 1

—— ————— —ä— ————— vid åsynen af dennes allvarliga, och sorgsna rag. — Min son, sade gudsmannen, i det han fattade Jakobs händer, jag är vikarien i Saint-Michel i Bordeaux, jag hade gått hemifrån för utförandet af en pligt, som jag med glädje ålaggt mig, men jag misslyckades ... nu har ödet uppdragit åt mig en annan som är tusen gånger svårare att fullgöra, ty det är inte jag, utan ni, min son, som kommer att lida deraf. — Jag får således mycket att lida, sade Jakob, blek af Sorgliga aningar och samlande hela sitt mod. — Ja, allt hvad ett menniskohjerta kan uthärda, svarade presten. — Tala, min herre, tala, för Guds skull ... det handlar säkert om min son Georg, eller huru? Z Jå; : : just om er son . . . Lockad i en spar ra af sjöröfvaren Mauclerc, känner man ingenting om deras sammanträffande. En förfärlig explosion har borttagit yttersta spetsen af klippudden Soulac; er son tros hafva blifvit offer för denna tilldragelse. Man upptog Mauclerc blesserad vid foten af berget; men genom en list fann den uslingen tillfälle att undkomma sitt straff och fly till sitt fartyg. Jakob svarade icke, utan föll kraftlös ned på en stol. Det susade för hans ögon, orediga bilder passerade förbi hans ögon; hans förstånd tycktes vilja duka under för smärtan. — Ack! sade han, då han ändtligen förmådde tala, för mig till fröken de Royan, att vi tillsammans må få begråta min stackars son, som hon så högt älskade! — Jag sade er ju, fortfor presten, att ni skulle få lida allt hvad ett menniskohjerta kan uthärda. Fröken de Royan är också borta. Hon lemnade sitt hem genast efter det att man på ett oförsigtigt sätt med