Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1853, sida 1

långresa, eller allt för sent erhållit del af den besallning som, efter Manclercs rymning, blifvit utfärdad till alla fartyg, att skynda in i hamn, blifvit öfverrumpladt af sjöröfvare. Amiralitetet lät nu Mauclere fritt husera i dessa farvatten, oaktadt det ägde tillräckliga krafter att hindra det, men snart, mente presten, skulle val några örlogsfartyg sändas till dessa kuster och befordra piraten till hans oundvikliga straff. Jakob tycktes med likgiltighet hafva åhört prestens fromma trösteord. Emellertid hade tiden framskridit under det denne sednare uppfyllde sin evangeliska pligt. Oaktadt sin djupa smärta bad dock Jakob presten att icke utsätta sig för faran att samma afton begifva sig till fasta landet, emedan han lätt kunde råka i sjöröfvarens klor. Presten, samtyckte att för natten emottaga gästfrihet i tornet, och. i hopp att följande dagen kunna egna några ögonblick till den åldrige mannens tröst, gick han in i det rum, som Jakob anvisade honom. Jakob sjelf begaf sig ner till stranden, der en molndiger himmel och det svallande hafvet erbjod honom ett skådespel, som fullkomligt öfverensstämde med hans eget själstillständ Plötsligt varseblef han vid horizonten ett fartyg, han förmådde väl ej att i skymningens skuggor igenkänna det, men ett slags aning sade honom att det måtte vara sjöröfvare-fartyget.