Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af Paul Foucher. (övers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 201.) Fångarne i Marseille bistodo ju under pesten 1720 denna stads fria befolkning, som de naturligtvis borde asundas och hata! De i Toulon släckte ju år 1793 den eldsvåda som blifvit anstistad af Engelsmännen! Penne unge militär, ., utan att bekymra sig om sill eget lif, med så energisk uppoffring sökte skydda den qvinna ban älskade, måste blitva förstådd af dessa mån, hvilka af menskligheten endast bibehållit en enda egenskap: modet! Mauclere tycktes hos sina underhafvande ana denna medlidsamhetskänsla, ty plötsligt försökte han att förena deras interesse med Sin personliga hämd. — Det är ju öfverenskommet, tillade han, att hvarje förräderi, hvarje försök emot våra gemensamma interessen bör straffas med döden, och har inte denne man inför vär nye bundsförvandt sagt att Vi äro hannlyste ur samhället? ... Hafva vi å vär Sida då inte rättighet att försätta honom i samma tillstånd? Jo — fort då! må rättvisan hafva sin gäng! Ljudet af några gevär, hvilka laddades, besyarade denna befallning, stödd på ett skäl, som dessa vilda naturer icke sörmadde motsäga. Georgs ängslan var outsäglig; huru högt värde han