Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af Paul Foucher. (öfvers. af G. —n.) (Forts. fr. N:o 199.) Man har försummat att binda er väl, fortfor lIkEcureuil, man visste nog, att ni inte nu befinner er på landbacken ; det är ingen svårighet att lösa er... Man sätter snart en slup i sjön och jag skall då gå förbi er med en lykta; ett ögonblick derefter stiger ni upp och går ned i slupen. Blir ni upptäckt på vägen, så skall man tro, att ni ensam lösgjort er, och er belägenhet blir inte värre för det; lyckas ni åter att osedd komma ned i slupen, så träffar ni mig der, jemte en annan karl; med denne besvärlige tredje person göra vi processen kort . . . och när yi väl blifvil ensamme, så hinna vi snart till stranden, som inte är långt borta. . — Kan ni inte rädda någon mera än mig? frågade Georg. 9 — Ån er .. jag svarar inte en gång för det. — Således skulle inte den unga flickan, som togs till fånga i dag, kunna åtfölja oss? — Tror ni då att vi skulle göra en lustresa? det vore besynnerligt nog om ni ensam lyckas att komma obemärkt i slupen. Tänk då om vi förde med oss en qvinna! det skulle just blifva en hjelp det, att göra oss af med kamraten i slupen; den skälmen