Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1853, sida 2

Odermergaga 11( UPS Of Ö(4111 IAU EV 7 vit fullt belåten, och tjurarne derifrån voro eftersökta. I — I afseende å en söregående talares yttrande om kretsloppet, hvars begrepp innebure ett återgående, yttrade tal. sin åsigt, att Vi tvertom gått bestämdt framåt, hvarför man hade i hög grad landtbruksakademien att tacka. Samme talares påstående att stamholländerierna blifvit anlagda utan all plan bestreds dermed, att då fråga först förekom om holländeriernas anläggning, vände man sig först till orterna, underrättade dem om kreaturen, de klimatiska förhållanden under hvilka de lefde Kce. och öfverlemnade sedemera åt hushållningssällskaperna att föreslå de djur, som ansågos för hvarje ort mest passande. — Tal. instämde i hvad af föregående talare blifvit yttradt, att i afs. å mjölkafkastningen vi hafva svenska kor, som fullt motsvara de utländska. De sednares företräde i afs. å köttmassan vore dock gifvet, hvarpå såsom bevis anfördes, att tal. sålt nyfödda utländska kallvar till en granne, som emottog dem för gödning, till dubbla priser mot de svenska. Öfverste Nordenfelt hade 1840 kroiserat en tjur af Durhamsrace med en svensk qviga, som visat 1,000 kannors mjölkafkastning. Medeltalet af den utaf denna afvel uppkomna mjölkproduktionen hade varit 600 k:r. Då de bästa Smålandskor gifva på sommarbete endast 400 k:r, så ansåg tal. det vara bevisadt, att kroiseringen af utländska tjurar med svenska kor vore förmånlig. Tal. trodde att det vore nyttigt om tjurar kunde utsändas i orterna ifrån stamholländerierna, likasom man gjort med hingstar. Major Gussander: Vid Gysinge bruk hade 1826 en Voigtlandstjur blifvit införskrifven, hvilken man kroiserat med qvigor från Härjeådalen. Häraf hade uppkommit den bästa race, hvilken redan var så uppdrifven att den älsta kon mjölkade 8 kannor om dagen den fetaste mjölk. Man hade der fått I CLl. smör af 3 k:r mjölk, hvilket vore utan exempel annorstädes. Hr Nathorst ville emot en föregående talare anmärka, att om man hos oss, vid stamholländeriernas inrättande, ej sästat afseende å lokalen, så hade man i andra länder begått samma fel. Så hadeQZman från England förskrifvit korthornracen, van vid Englands bördiga gräsbete, till ganska olika lokaler, och likväl deraf fått förträffliga resultater. Det ligger således föga vigt uppå från hvilken lokal en tjur är, blott han trifves väl dit han kommer, ty det är ifrån modren, som afveln ärfver sin härdighet. Tal. medgaf att man hos oss mångenstädes verkställer kroiseringen utan urskiljning och kanske för ofta öfvergår från en race till en annan, utan att hafva ett säkert race-mål för ögonen. Man går i sådant afseende i England ganska långsamt tillväga. Dock fann tal. ej skäl att i och för sig förorda långsamheten, der man kunde gå hastigt och säkert på en gång. Mot samme talare, som så mycket framhållit våra vanliga racer, för deras svenskhet, anmärkte tal. att våra svenska racer, enligt hvad kändt är, just förskrifva sig från utlandet. Hr Adelborg bade blott velat sätta en liten damm mot en stark ström. I praktiken hade handlat annorlunda, alldenstund han sjelf använde 4 tjurar af utländsk race. Tal. reserverade sig för öfrigt emot den förmodan, att han skulle hafva uppträdt mot stamholländerierna. D:r Ringheim ansäg att man vore på en god väg, men att kunnige män borde bibringa allmänheten en bättre kunskap i boskapsskötseln, alldenstund man hos oss hade goda kreatursracer att bygga uppå. Härefter ölvergick man till diskussion af frågans 2:a moment: b) Hafva under tiden fortsatta och följdriktiga försök blifvit någorstådes anställde att endast genom urval inom svensk race förddla hornboskapen? Ryttmästaren Möller hade 1836 uppköpt kreatur i England af korthornsracen och hade allt framgent fortsatt kroiseringen dermed. Det hade skett till tal:ns enskilta belåtenhet, och att äfven allmänheten värderat afveln visade sig deraf, att djuren blifvit till högre priser än vanliga sålda icke blott på olika orter inom landet, utan äfven till Danmark och Pommern. Arrendatorn af mejeriet betalade 60 rdr för hvarje ko, hvilket på tal:ns ort (Halland) vore högt. Racen håller sig vid ett stadigt och godt hull. Kor hafva hållit 36 å 40 lb. köttvigt; oxar, ej fetade, 45 läkö. och tjurar ända till 60 å 65 1.l. Kalsvarne säljas mest till allmogen. Då alltså afveln under så många år haft debit, torde man kunna anse dess företräde gifvet. Statsrådet Wern hade redan 1835 försökt att förädla sin race genom goda inhemska kreatur från olika orter, men hade ej på många år kommit till något resultat, förrän han införskref engelska racer. Då den stora Yorkshireracen på de högländta betena blef något tunn och högbent, valde tal. Ayshireracen och hade dermed erhållit en god stam. Tal. vitsordade alltså, att man på detta sätt kunde vinna både ett hastigare och såkrare resultat, samt erhålla kor med både köttrikhet och god mjölkafkastning. Kapten Wåstselt hade en 12å 13-årig erfarenhet af kroisering med korthornsracen. — Ar 1842 erhöll tal. från ryttm. Möller en mycket vacker Durhamstjur, med hvilken kroiserades dels svenska kor, dels halfäkta qvigor. Under det den föregående stammen stod vid en medelvigt af 36 a 37 144. kött, så utgjorde d. sista Juni d. å. medelvigten på 23 kor af den kroiserade racen 54 lÅ. Under det den första stammen lemnade högsta mjölkafkastning af 700 k:r och en medelmjölkning af 510 k:r, så i-—Urade den sednare stammen 624 k:r i medelmjölkning. Det har varit kor, som lemnat 1,058 k:r på året. Tal. hade 1848 köpt en qviga, som då hon i år slagtades, sedan hon blifvit cödda från medlet af Oktober förl. år till den 11 Febr. d. å. lemnade 43 174 kött och 4 148. 17 4 talg. Jemför man dessa ziffror med dem af ryttm. Möller uppgifna, visar det sig att racen, under sin vistelse i Sverge, gått framåt och ej tillbaka i utveckling. D:r Ringheim ville att afseende skulle fästas på de ortförhällanden, hvarunder ladugårdar anläggas. På de Stora slätterna, särdeles vid hasskusterna, och der fråga kan vara om export af kreatur, borde man lägga vigt på köttrika racer; i grannskapet af städerna på dem som lemna mesta mjölken. Diskussionen öfver denna fråga var nu slutad.