Landsorten. Upsala den 23 Augusti. Förleden Söndags morgon kl. 9 uppstod en ganska blodig strid utanför härvarande Slottshäkte. Trenne dels lifstidssångar, dels lifdömde försökte verkställa en länge förberedd flykt, hvilket så när lyckats alltför väl, ehuru det var midt på dagen. Enligt gammalt bruk vid detta häkte — ett bruk som måste högeligen ogillas, synnerligast med så grofva missdådare som dessa — skulle en af dem sjelf urtömma sin pyts utanför fängelseskranket, dervid åtföljd af en vaktknekt. Fangen kastade härvid bort pytsen och sprang, eftersatt af sångknekten, men tog kosan upp på Slottsruinen, Styrbiskop, hvarifrån han ej vågade hoppa ned, Ehuru beväpnad med 2:ne stora stenar, nedslogs han här af fångknekten, som genast fick hjelp af landshöfdingens betjening m. fl. Just som denne skulle äter införas genom häktets skrank, rusade de tvenne andra fångarna, som under tiden instängt sångknekten i deras arrestrum, ut genom porten, singo tag i vedträn och andra tillhyggen och började en katabalik på lif och död. Af ropen hade emellertid från koleravakten vid tullarna tillräcklig hjelp ankommit och fångarna blefvo omsider öfvermannade, efter att hafva tillfogat såval fångvaktmästaren som sångknektarne flera svåra blessyrer samt sjelfve fått åtskilliga sabelhugg och slag, så att stridsplatsen var ganska blodig. Ingen lyckades undkomma. Landshöfdingen och borgmästaren kommo äfven tillstädes. Ordentlig förbindning af blessyrerna vidtogs genast och något menniskolif blef lyckligtvis icke spildt.