der, utan verkliga sarllgheter, ovarIoT 004 sparrningar utsätta folk. Så t. ex. hafva personer, kommande från utlandet, blifvit asskicG-. kade från en karantänsplats, der det ej fanns rum, till en annan långt derifrån aflägse. Efter att der hafva vederbörligen legat ut sin karantän, . . . I komma de ändteligen in i hamn och bereda nu med glädje att få vända af åt hembygden. Då har ett kolerafall inträffat i den skyddade staden dit de sist anlände — alla andra städer spärra — de olyckliga måste bereda sig på 10 dagars karantän ännu en gång och skulle ovillkorligen nödgas underkasta sig detta, om landsbygdens innevånare voro lika förnuftsoch känslolösa som våra städers innevänare. Nu rädda de sig undan karantänen dermed att de uppehålla sig på landet. I går inträffade det, att en dansk resande som begagnat baden i Warberg, anlände hit för att gå med Nordcap till Köpenhamn, alldenstund annonserna fortfarande upptagit och anmält dessa turer ). Den resande afgick med Freja ut till Känsö kl. 3 12 i går middag, fick der, i sällskap med åtskilliga andra olycksbröder, ligga och vänta ända inemot aftonen, då hungern tvang de stackars menniskorna, som ej hade någor mat, icke ens ett glas friskt vatten ombord, och ingenting kunde få från land, att begifva sig tvers öfver sjön till Wargö, der de lågo natten öfver, sedan de förbehållit sig vederbörlig rapport om Nordcaps ankomst. Omkring kl. 5 på morgonen anlände ändteligen detta fartyg, hvars befälhafvare, utan att låta det öfverenskomna budet afgå till Freja, helt enkelt reste sin väg, utan att fråga efter hvarken post ) eller passagerare. Vär resande anlände således åter hit till staden med Freja i dag på morgonen, utan att äga någon möjlighet att på många dagar komma härifrån hem. Dylika och ännu värre exempel kunde anföras i otalig mängd, till hvilka kunde läggas lika många historier om huru samma karantäner kunna lagligen kringgås. Hade nu t. ex. nämnde resande begifvit sig från Götheborg till Fredrikshall, så hade han der fått obehindradt gå ombord på Nordcap). Hela detta spärrnigsväsen är följaktligen intet annat än en kedja af galenskaper, hvilka man kunde skratta åt, om de ej ock hade sina så allvarsamma sidor. Hvad man åtminstone kunde begära af de länder eller orter, som spärra sig, är att de skola betala de arma resande de oförutsedda kostnader, hvilka de härigenom ådragas. Men icke ens detta bryr man sig om; tvertom få de resande vanligen i karantänerna betala både mat och husrum orimligt dyrt. Då en sak af den förderslighet som detta galna spärrningsväsen ej kan nog beifras, på det allmänna opinionen rörande densamma måtte bli så kompakt, att någon förändring deri må kunna genomdrifvas, tro vi oss ej böra anklagas för att för mycket omtugga ämnet, då vi ur Vinterbladet reproducera följande högst bevisande och läsvärda uppsats: Mycket är underligt här i verlden, men knappast någon ting så underligt som olikheten i de sätt, hvarpå menniskorna betrakta saker, som dock tyckes vara fullt jemförliga. Den ena är lika förderflig och farlig, som den andra; och likväl mottaga de den ena med fullkomligt lugn och besinning, men blifva aldeles kollrige af förskräckelse för den andra och företaga de vildaste upptåg, för att freda sig för den, medan det aldrig fallit dem in att begå några tokerier, för att afvärja den andra. För femtio, sextio år sedan kommo kopporne tidtals i landet och härjade ofta skoningslöst; och ehuru den sjukdomen påtagligen var smitlsam genom beröring, hörde man ändock aldrig talas om Åspärrningar, eller att den ena staden, den ena socknen, den ena byn afbröt all gemenskap med den andra. Så kom, för ett par decennier sedan en annan sjukdom, som icke bevisligen smittar genom beröring, och som icke härjar värre än kopporne och flera andre farsoter; och då begynte man blifva alldeles förkollrad och stänga in sig, med en förskräckelse, som förjagade all besinning, ja ofta all mensklighet. Vi sade: Åicke bevisligen; men vi skulle hafva kunnat säga: bevisligen icke. Vi hafva tillräckligen sett af den rådande, hufvudlösa förskräckelsen, för att veta, med hvilka förhisnelser ett sådant påstående skall blifva upptaget, i synnerhet i denna stund; men vi hafva icke mod att neka en erfarenhet, som icke kan afvisas, och få således underkasta oss de snubbor, dem berörde förskräckelse har i beredskap åt hvar och en, som vågar tro sina egna sinnens vittnesbörd, när detta råkar att vara i strid med en rådande jargon. Då koleran, nu för nitton år sedan härjade i Stockholm var förhållandet, att ett par af de närmast staden be) Det synes vara temligen oefterrättligt, att de personer, som dermed hafva att beställa, förvilla resande genom annonser, som de veta vara origtiga. ) Denna post har utom andra vigtiga saker, efter hvad vi i dag erfarit, innehållit flera vexlar, hvilkas uteblifvande kunna medföra stora olägenheter för mången affärsman. Det förefaller oss alldeles otroligt, att den norrske besälhalvaren på ett post-sartyg kunnat på detta sätt lemna posten åt sitt öde. . lanna hliAA... — —