Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1853, sida 1

eko i i Maries hjerta åstadkom oro och förödelse ... flämtande uppreste hon sig från sin stol, men föll genast tillbaks; tillintetgjord för ett ögonblick, repade hon dock snart mod och gick, vacklande af fasa, ned utför den trånga trappan . .. ingen var dernere! ... Claudine och Castillon voro utan tvifvel ute för att skaffa sig underrättelser; hvarje minut innebar hundra smärtor . . . hvarje qvart liknade döden, och två timmar förflöto under denna själsångest. ÅÄndtligen återkom Claudine. — Tala, tala! sade Marie till arrendatorskan. .. Denna explosion? ... hvar skedde den? — Vid klippudden Soulac. — Och Georg, hvar var han? Claudine vågade icke tillstå, att Georg, då han gick ut, sagt att han ämnade sig just åt det hållet . . . att man sett honom taga den gångstigen. som ledde till klippans spets. Omsider aftvingade henne Marie i sin smärtas häftighet den upplysningen, att man icke sett till Georg sedan den förfärliga händelsen, utan helt och hållet förlorat hans spår. Då fattades den arma flickan af en svindel; hon, hvars knän knappt velat bära henne, fick nu hindens snabbhet. . . Hvad skall bön väl finna i de rökande ruinerna af denna vulkan? . . . intet! ... så hade man sagt henne. . . Hvilken väg leder dit? det vet hon icke; men hon springer; hon tränger igenom häckar och ilar uppför höjder; man skulle kunna säga att marken flög baklänges under hennes fötter. Claudine ville följa henne, men hon såg icke engång när hon försvann. . Ändtligen uppnådde Marie stranden ... då såg hon att hon kommit vilse och återvände med feberaktig hastighet åt ett annat håll. . . Slutligen anlände hon till klippans fot; hon betrak