Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af Paul Foucher. (öfvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 197.) XVI. En syn på hafvet. Låtom oss nu återvända till arrendegården, hvarest, efter de scener vi nyss omtalat, Maries hjerta uppfyllts af en instinktlik oro öfver Georgs plötsliga försvinnande. Jakob Perrol, som var nödsakad att återvända till sin post, kunde således ej mera förströ henne med sina ömma deltagande ord, ett ganska vanmäktigt medel emot den verkliga smärtan, men som stundom förmår att skingra oron. Det tycktes Som Moric skulle vara lycklig; hon hemtade ändtligen mod af sin kärlek! . . . oaktadt sin jungfruliga tvekan, i trotts af alla de hinder, som verlden tycktes uppresa emellan henne och Georg, vågade hon dock nu se upp till det mål, dit hennes kyska blickar förut icke dristat höja sig; och likväl tycktes en hemlig aning säga henne, att hon, efter alla dagens sinnesrörelser, hade ännu en vida svårare att uthärda. Ack! när vi klappa på lyckans dörr, tycka vi oftast att endast ett eko från den tomma rymden svarar oss! .. Plötsligt hördes på afstånd ett förfärligt dån, hyars