— I går afton gass på härvarande theater ett fransyskt skådespel: Fabriksarbeterskan, som äger en vacker grandtanke, hvars utveckling ganska mycket fängslar uppmärksamheten, och hvari åtskilliga ganska goda karakterer framträda. Hela handlingen lider dock af en stor mängd dels konstlade, dels rent af onaturliga förhållanden, hvilket dock ej hindrar att många scener äro af en ganska gripande effekt. Af de spelande förtjena isynnerhet mille Lindmark och hr Suartz att nämnas med högsta losord. I morgon gifvas äter de omtyckta komedierna Sullivan samt Också en Proset.I natt mot morgonen har under stark åska ett ganska häftigt regn fallit, hvilket ordentligt rentvättat en stor del af våra gator. — Bildhuggaren Molin har anländt till husvudstaden och ernar, enligt P.-T., qvarstanna der till nästa år. Z Den till i dag utlysta bolagstamma mellan aktieägare i Köping-Mult.-jernvagsbolaget har blifvit ajournerad till nåsta Måndag kl. 11 f. m. — I Norrköping har fabrikören John Swartzs likbegängelse firats med stora högtidligheter. Z Då H.-Tidn. för någon tid tillbaka reproducerade en uppsats utur Öresundsposten rörande ett uppträde på Helsan. hvarest hr O. Sturzenbecker framträdde och interpellerade kyrkoherden Hammar i och för ett dennes enskilta yttrande om lTesznår, skedde det med bestämd reservation emot hr Sturzenbeckers pojkaktiga beteende och med uttryckande af vår stora aktning för hr Hammar. Uppsatsens lediga och pikanta framställning förledde oss emellertid att intaga den, emedan vi voro vissa på att den skulle läsas med nöje, och det tyvärr ej är så ofta vi kunna bjuda våra läsare på något roligt. (Genom en sednare framställning af saken har den likväl erhållit en vida mera allvarsam än pikant sida. Det har visat sig, att hr Sturzenbeckers unpträdande var ganska rått och att han genom sitt beteende stört och upplöst en församling, hvilken såsom hvarje annan bordt ega rätt att i fred och ro hålla sina öfverläggningar. Detta störande af församlingsfriheten måste ogillas ifrån hvilken det komma må, men särdeles vidrigt blir det, då det kommer från den sida, som företrädesvis yrkar på frihet. Vi anse oss således äga både rätt och befogenhet att på det högsta klandra hr Sturzenbeckers beteende och att, hvad på oss ankommer, inför allmänna opinionens domstol, fälla honom skyldig till ett groft brott mot den frihet, hvars ord han hadanester är föga värdig att föra på tungan. Hr Sturzenbecker skall försvara sig dermed att hr Hammar kallat Tegnr en fyllhund (hr S. kände ej ens rätta uttrycket, men vi vilja antaga det värrsta) inför hvars bild det vore ovärdigt att taga af sig hatten. Har hr H. uttalat detta yttrande offentligt? Nej — endast enskilt; men detta är enligt hr S:s mening detsamma, och det vore jesuitism, bakdanteri m. m., att i smyg säga sådane saker. Men hvad skulle hr Sturzenbecker säga om någon, t. ex. en polismakt, droge honom inför rätta för alla yttranden han enskilt kunnat fälla? Månne han då skulle anse att ingen skillnad vore emellan hvad som säges enskilt och offentligt? Men antag att hr Hammar äfven fällt de åberopade uttrycken olffentligt. — Månne de innehålla någon lögn? Månne det i allmänhet ej är, lindrigast sagdt, en dårskap att taga af sig hatten för statyer, voro de än så sköna såsom konstverk, återgåfvo de än så utmärkta mäns bilder? Eller är det epithetet om Tegn6r, som stött hr Sturzenbeckers blyga öron? Är det då ej ett faktum, att Tegner, sannolikt till följd af förtäring af spirituosa, under sina sista dagar hade anfall af förståndsrubbning, likasom tyvärr mången utmärkt man före honom haft? Måtte den store skaldens aska hvila i frid — vi äro de sista, som vilja oskära hans minne; — men hr S:s ovisa nit har framtvungit uttalandet af denna sanning. Alldenstund vi nu ej anse att snillet står höjdt öfver de sedlighetsbegrepp, som göra sig gällande om andra menniskor, så är och förblifver det odisputabelt att allt dyrkande af Tegners personlighet är ganska malplaceradt. Må vi beundra honom såsom skald och öfverse med hans svagheter såsom menniska. Detta torde vara den rätta uppfattningen, hvilken kanske äfven de böra behjerta, hvilka, i motsats mot hr Sturzenbecker, för personens svaghet äro färdiga att underkänna skalden. X; clata mad att unnmana hr G hvillkong I