en Stockholms-mamsell, hvartill tjenar då 5 och 10 dagars karantän? Svaret måste blifva, att det då erfordras 15 och 20 och 30 dagars, och ändock kan man hålla 10 mot 1, att då koleran härjar kring hela Östersjön, från Christinestad i Finland till Slesvig och Seland i Danmark, så kan hon omöjligt utestängas från Sverige, toge man hela armen och tulloch lots-staterna och landsoch stads-polis alldrig så till hjelp. Men i stället att en sådan farsot, under det folket har sysselsättning, arbetsförtjenst, rörelse och lefnadslust, icke kan lyckas taga så många offer, skall hon, då man genom en hop förbud och hinder, som qväfver hela arbetsklassens kraft och lemnar den till bekymmer, behof och modstulenhet, borttaga ett vida större antal och lemna efter sig hos en stor del af de öfverlefvande ett tillstånd, som säkerligen vållar ett långvarigare och svårare lidande, än farsotens härjning, om den mötes med reelt lugn, den omtanka och den inbördes hjelpsamhet, som man bör kunna vänta af ett manligt och klokt folk. Emellertid har nu, såsom det synes, egentligen hustru Durells erinran, oaktadt det omtalade närliggandet med ett Köpenhamnsfartyg, förskaffat oss skådespelet af en, vår regerings ovanliga kraftyttring. Man har afskedat konsul Nölting i Lubeck, för det han ej hastat före stadens läkare och myndigheter att utbasuna koleran der gångbar; samt befallt justitie-kansleren att undersöka om kommerskollegium uraktlåtit tillämpning af 8 1 i 1847 års kongl. kungörelse till förekommande af kolerafarsotens införande i riket. Hvad de myndigheter böra utstå, som alltifrån den 3 Aug, vid hustru Durells blånad, underlåtit att tillkännagifva kolerans utbrott i Sveriges hufvudstad, återstår nu att se; och slutligen, sedan man öfverflyttat koleraskräcken på alla våra konsuler, hvad de deribland skola få för ansvar, då de i häpenheten inberätta kolera-utbrott, och derigenom föranleda karantänsoch spärrnings-påbud, der sedan det befinnes, att ingen smittsam kolera funnis. s Å