Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af Paul Foucher. (öfvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 196.) — För fan! Det här har du att tacka dig sjelf för, sade lEcureuil. — Mig sjelf! inföll Mauclerc; hur skall jag det sörstå? — Jo, dina skådespelaretalanger; du spelade så väl döende, att jag inte trodde dig hafva två timmars tid att lefva på. . . Då sade jag till mig sjelf: Jag har alltid tjenat honom troget, men, eftersom det ändå nu är förbi med honom, så kan ju jag draga fördel deraf. Vargarne, om hvilka du talade, göra på samma sätt; de försvara hvarandra, men blir en af dem dödligt sårad, så sullborda de öfriga verket; jag trodde mig inte kunna göra bättre än att följa dessa kloka djurs exempel. — Det är din lycka, att jag behöfver dig, svarade Mauclere; jag har nu inte tid att hämnas, du måste rädda mig. — 12g2 — Ja, rädda mig eller snarare oss båda. Nu gäller det ditt skinn lika väl som mitt; jag har nu intet mera att frukta, hvem jag är vet man redan; återstår nu att upptäcka hvem du är, och det åtar jag mig; du har lärt mig att inte hafva några konsiderationer.