Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1853, sida 1

—— — — — ——— —OOAi c —m; — ——— En halftimme efter det man lemnat de tvenne piraterne ensamma, erhöll domaren en ganska obehaglig underrättelse. — Några bönder hade ändtligen inträngdt i Guvernörens öfver Guyenne slott, sedan de uppbrutit dörrarne, som blifvit stängda af sjöröfrarne vid deras bortgång. Man hade då funnit det mördade tjenstfolkets kroppar, samt i ett rum på nedra botten fru dillorigny med kafle i munnen oeh mera död än lefvande. . . Då hon ändtligen förmådde tala, upptäckte hon den snara som blifvit laggd för fröken de Royan och den trolösa tillställning, hvari hon blifvit tvingad att vara en medbrottsling. . . Bönderne skyndade derpå till kasernen vid Soulac och gjorde larm. Vid dessa förkrossande underrättelser, insåg domaren att han varit en bedragares narr. Han skyndade till fängelsedörren. Man öppnar den och sinner endast lEcureuils kaftan samt några af Maucleres kläder, dem flyktingarne qvarlemnat för att vara mera obehindrade. Ack! detta tomma rum var nu för den stackars domaren ett ramladt luftslott; genom detta tredubbla spektakel försvunno alla hans drömmar om att blifva brottmålsdomare. president i parlamentet o. s. v., och hela hans bedragna ärelystnad inskränkte sig numera endast till att bedja himlen, att han icke måtte blifva afsatt ifrån Sin underordnade plats, som dömde honom till evig förargelse öfyer sina hederliga bönders onyttiga dygder. (Forts.)