Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1853, sida 1

————f—————————————6————————A2ek —9 ÅNå hvarifrån kommer ni? har ni några bevis som kunna intyga sanningen af er utsago? — Der, i den drr portföljen, svarade Mauclerc, visande på den, som han tagit af markis de Vauglas; jag var passagerare på ett fartyg . . . sedermera Maucleres sänge . . . men, tillade han, afbrytande sig sjelf, med ännu svagare röst, kan ni inte spara dessa frågor till en döende adelsman, som inte mera har behof af någon domare. .. — Men likväl af en prest, afbröt honom domaren. Jag har redan förekommit er önskan; då jag såg ert timliga lif så nära att slockna, lät mig kalla hit en Herrans tjenare. Knappt hade domaren, som ansäg det vara sin vältalighet ovärdigt att två gånger å rad uttala ordet prest, slutat denna sin fras, förrän Castillon inträdde förande eller rättare sagdt dragande med sig PEcurcuil, klädd i sin prestdrägt. — Se här är vikarien i Saint-Michel, sade Castillon. Jag träffade honom på stranden, just i detsam ma som han ärnade resa härifrån. Jag hade stor möda att öfvertala honom att följa mig tillbaka, men två eller tre vänner förenade sina böner med mina, och då följde han OSS. — — Ja, sade lEcureuil, jag ämnade segla ut för att uppsöka sjöröfvaren Mauclerc och söka äterföra honom på dygdens väg. Det är rena sanningen ... men då träffade jag det här goda folket. Jag gaf vika för öfvertalningen . 2. för väldet mumlade han helt sakta. — Jag tackar er att ni kom, sade domaren, ty det skulle hafva dröjt för länge att hemta en prest ifrån Saint-Vivien. Den här unge mannen befinner sig i ett högst bedröfligt tillstånd. . Mauclere tycktes också verkligen icke gifva minsta tecken till lif. ..