Sjöröfvaren, af Paul Foucher. (Öfvers. af C. —n.) (Forts. sr. N:o 194.) Ipland de vittnen, hvilka lockades till skådeplatsen. för explosionen, befann sig naturligtvis den öfverhetsperson under hvars domvärjo hela denna kust lydde, nemligen distriktsdomaren i Saint-Vivien-le-Temple. Menniskonaturen, som alltid gifver sig tillkänna i åtskilliga förhållanden och grader, hade åt denne underordnade kunglige embetsman gifvit all en misskänd Montesquieus inbillskhet och otäliga ärelystnad. Tvingad af behofvet att emottaga denna simpla syssla, drömde domaren ständigt om något upptäckt brott, någon uppdagad sammansvärjning, som kunde ådagalägga hans nit och tillåta hans landtliga vältalighet att utveckla sig på en stor skådeplats. Men olyckligtvis täflade hvar och en inom hans domsaga att gifva exempel å patriarkaliska dygder. Ingen tycktes vara frestad att försöka steglet eller galgen, för att förskatfa domaren meriter. Sjörösrarnes uppträdande vid Guyennes kuster väckte dock hans förhoppningar, hvilka varit qväfda af hans motsträfvige underlydandes rena och oförargliga moralitet. Man kan då dömma om hvilka förhoppningar, som uppstodo hos honom vid den plötsliga explosionen, som ge