Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1853, sida 1

A — — — Mauclerc! höll lEcureuil på att utropa, men or det stannade på hans läppar, när han på sängen var seblef sin förre chef, nästan fullkomligt liflös. — Innan jag öfverlemnar den döende åt er tröst, sade domaren till PEcurcuil, så tillåt mig först bedja honom om ännu en upplysning. .. Ni har varit Maucleres fånge, säger ni? tillade han, vändande sig till den döende, inför hvilken denna officiella deklamationsStröm icke hejdades. . . Kan ni leda oss på spåren sester denne oceanens tyrann, som, född på våra kuSter, sprider förskräckelse der och kommer dem ... Domaren sökte linge förgäfves efter något slutord ... Och jag är inte rätt säker om han icke velat beskylla Mauclerc att han kommit Guyennes kuster alt rodna. Herr de Maurepas fortfor han, har befullmäktigat alla domare i provinsen att genast gifva tio tu sen livres till den, som uppger ett riktigt signalement på Mauclerc, samt att utlofva ett hundra tusen jemte adelsbref åt den, som öfyerlemnar honom död eller lefvande. Jag vet väl att penningar och andra jordi ska belöningar icke kunna locka en adelsman och en kristen, som befinner sig i den ledsamma . . . nej, i den lyckliga belägenheten, ville jag säga, att snart framträda inför Gud; men, då ni inte mera är till, så har ni åtminstone medfört det tröstande medvetandet att hafva visat säderneslandet en välgerning, för hvilket det i evighet skall blifva er tack samt. Mauclere förblef fullkomligt känslolös för domarens ord, dem han icke engång tycktes hafya hört. (Forts.) BENDER ENE ERNA RR ER D