Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1853, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. Otur att std i tur. Drängen Sven Johansson hos handlanden C. Andersson fick stryk af en annan dräng vid namn Johannes Andersson, för det han icke godvilligt ville lemna sin plats vid vattenkällan, der båda tvistade om företrädesrätten till vattenhämtning. Sven Johanssons angifvelse hos poliskammaren, att han af Johannes Andersson erhållit åtskilliga slag med en spann, så att blodvite uppkommit, äfvensom att en af Svens spänner sönderbrutits, bestyrktes af vittnen, och att Sven Johansson varit den som haft åturen(2) vid källan. Poliskammaren dömde derefter Johannes Andersson för gatufredsbrott, ett blodvite och 2:ne slag utan åkomma, att böta 15 rdr bko, eller undergå 13 dagars fängelse med vatten och bröd samt derjemte ersätta den sönderslagna spannen efter räkning. — Johannes Andersson nedsändes genast på vattenkuren. — Stadssiskalen, hr advokatsiskalen C. T. Greiffe, hade låtit instumma ryske undersäten David Lewin och hans hustru till rådhusrättens 2:dra afdelning, för det de idkat oloslig marknadshandel; hvarjemte åklagaren lagt embargo på alla deras handelsvaror. — Då detta mål till behandling företogs sistlidne Onsdag upplystes af ett skriftligt intyg, som företeddes, att de tilltalade blifvit antagne af handlanden Magnusson här i staden, att för hans räkning å flere marknader i riket försälJa loflige handelsvaror. ÅÄklagaren, som upplyste, att han först efter gifven varning, tagit varorna i beslag, yrkade att något afseende icke måtte fästas vid Magnussonska beviset, utan att Lewin kändes skyldig till ansvar för oloslig marknadshandel att böta 100 daler silfvermynt, och dessutom att de anhållne varorna förklarades förbrutne. Åtalet underkändes af domstolen, i följd hvaraf Lewin frikändes och fick återtaga varorna. — Handlanden Samuel Andersson i Majorna hade till poliskammaren inkallat kyparen F. G. Moberg med anledning deraf, att, sedan Moberg annonserat det han mot bestämdt honorarium af 10 rdr rgs ville utlära konsten att tillverka 5 sorters danska karameller och Andersson häruti tagit undervisning, han funnit konsten vara falsk, enär karamellerne efter någon kort tid helt och hållet uppläst sig; och yrkade fordenskull Andersson att de af honom utgifne lärpenningar måtte varda honom återställda. Då detta mål påropades, uppträdde parterne personligen. Andersson vidhöll sina i skriften gjorda påståenden under förklaring, att karamelltillverkningen endast var ett industriknep, för att afnarra den lättrogne penningar. Moberg deremot försäkrade, att hans konst var af god qvalite, och att felet endast legat uti Anderssons oförmåga att tillegna sig konsten samt att noggrannt följa de lemnade föreskristerna. Moberg åberopade dessutom såsom vittne en Person, som af honom kort förut fått lära sig konsten. Denne intygade att karamellerne ganska väl höllo sig, blott de förvarades i behörige kärl; med anledning hvaraf ordföranden förklarade att Andersson såväl som andra personer fick iakttaga gifna föreskrifter. Med hvilket förklarande Andersson dock icke tycktes särdeles belåten. Saken slöts emellertid så att poliskammaren förklarade det Anderssons skrift icke föranledde till någon åtgärd. Under loppet af denna vecka har 179 mål blifvit uti poliskammaren handlaggde, af dessa voro 125 nyinstämda. För fylleri fälldes 54 personer till böter och för olaga handel med bränvin och andra starka drycker, pliktfälldes 10, de flesta krögare. a attstatadaaaatstaatnaaaaasmuatatatmeea ll attain OOatatItaa GT