Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1853, sida 2

Basun-quartetten från Christianstad, som i går uti tyska kyrkan gaf sin andra konsert inför ett talrikt auditorium, vi tro närmare 300 personer, rättvisade ytterligare de losord, vi förut tilldelat den. Samma ensemble och nyansering. samma sångbarhet hos första stamman och moderation hos basen, som vi vid förra konserten lärde oss värdera, dessa samma goda egenskaper gjorde sig äfven nu gällande, hvarjemte instrumenternes egendomligt sköna klangfärg ännu mera framhölls af den tacksamma lokalen. Programet upptog 10 nummer, alla af musikaliskt värde. Af qvartettens? egna torde bönen ur Othello, och de svenska solkvisorna rätt lifligt slagit an. Quartettens primarius gaf Schuberts romantiskt-elegiska Ständchen med vacker ton och ett värdadt, musikaliskt föredrag, men vi vilja låta vara osagdt, huruvida orgelns allvarliga karakter är rätt lämplig till ackompagnerande af kompositioner, tillhörande den moderna skolan; den mjukhet och elegans som här fordras eger icke orgeln, och behöfver den icke heller. Deremot framstod dennas egendomlighet rätt lifligt i Kuhmstedts Fantasia Erorca, med hvilken koncerten öppnades. Exekutören, hr Seldener, ådagalade härvid färdighet och precision, samt god registrering, vittnande om kännedom af orgelns resursser. — Af herrar amatörer sjöngos ett Kyrie ur Hasslingers berömda messa, hvilket jemte mycken lättfattlighet äfven uppfyller den stränga stilens fordringar, samt en vacker kör af Richter: Nu förklarad i moner. — Koncertens slutoch glanspunkt utgjordes af psalmen N:o 452, högtsalig prins Gustafs älsklings-koral, sjungen af karlkör med basuner och orgel. Den djupt vemodsoch längtansfulla melodien, med sina betydelsefulla harmonier, åstadkom ett mäktigt, Siorartadt intryck, och ingen af åhörarne lemnade väl koncerten, utan att i sin själs allrainnersta begrunda psalmistens ord: Jag går mot döden, hvart jag går. F——