råttigad; hvilket Vi Eder ull svar och underdänig efterrättelse i nåder meddela. Utrikes Nyheter. ENGLAND. Interpellationerna i öfverhuset d. 8, beträffande turkiska angelegenheterna, af markis Clanricarde, ledde lika litet som de föregående af samma värde lord till det resultat han åsyftat, nemligen att af ministeren erhålla full reda på sakens ställning. Lord Clarendon afböjde åter hvarje sådan redogörelse, beklagande, att tiden ännu icke vore lämplig för afgifvandet af de äskade upplysningarne. Han lemnade imellertid likafullt tvenne förklaringar, af hvilka isynnerhet den ena (redan omförmalta) icke saknar bestamdhet och tydlighet. Hans första förklaring bestod deri, att franska och engelska regeringarne aldrig skola samtycka till någon öfverenskommelse som icke har till grund och föremål bevarandet af Turkiets oafhängighet. Det der är dock en gammal fras, som man hört upprepas otaliga gångor. Oändligt vigtigare är ministerns förklaring, att furstendömenas ögonblickliga och fullständiga utrymmande var i hans ögon ett oeftergifligt vilkor för alla underhandlingar. Det kan icke nekas, att i denna senare förklaring ligger en vink om att svårigheterna ännu icke äro på långt när undanröjda och att frågan om furstendömenas utrymmande kunde förorsaka nya förvecklingar. De som hängifva sig åt hoppet om fredens bevarande se dock denna förklaring i ett helt olika ljus, och mena att lord Clarendon aldrig skulle hafva varit så bestämd i sin utlåtelse, om ej just derför att han vetat att furstendömenas utrymmande är en afgjord, öfverenskommen sak. Men äfven de tidningar, som hela tiden stött i fredsbasunen, anse, att om nu ock stridigheterna emellan Ryssland och Porten biläggas, deraf ingalunda följer att den så kallade orientaliska frågan nått sin lösning. Allt hvad som genom en dylik biläggning kan vinnas är på sin höjd ett uppskof. Denna fråga vet ingen när eller huru den skall lösas. Man kan, säger ÄIndep. belge, jemföra den med en obotlig sjukdom under hvilken den sjuke har sina kritiska och sina lugna ögonblick. Det kritiska tillståndet har nu varat i 5 månader och är nu utsigt till ett nytt lugn för en tid. Vi, för vår del, anse dock denna utsigt ingalunda för så säker. Interpellationerna i underhuset samma dag beträffande samma fråga framställdes af Sir Josua Walmsley och lord Dudley Stuart och, ehuru vi förut återgifvit det väsentligaste af lord John Russels svar, fordrar dock fullständigheten, att vi återkomma dertill. Lorden förklarade att från engelska gesandten i Wien ingått en telegrasdepesch af tillfredsställande innehåll. Han måste imellertid upplysa att ryska kejsarens svar, på hvilket denna depesch har afseende, ar assgifvit på de första i Wien aftalade propositionerna. (Lord John Russel menar förmodligen utkastet till förlikningsförslaget, hvilket enligt de tyska tidningarne blifvit czaren delgifvet redan innan Frankrikes och Englands bifall till förslaget erhållits.) Deremot hade de af honom först omnämnda depescherna, som skulle hafva afskickats från Wien d. 31 Juli, för vissa omständigheters skull först d. 2 Augusti afskickats till S:t Petersburg, hvadan svar derifrån icke är att förvänta så tidigt, som han nyligen förmodat. Till denna förklaring bifogade han det löftet, att en fullständig öfversigt af hela frågan skall framläggas för huset, innan det hemförlofvas. Som man nu tar för gilvet, att parlamentsmötet kommer att afslutas emellan d. 15 och 20 i denna månad, bör det väl icke dröja länge, innan man får officiel kunskap om alla de skiften denna fråga undergått. Får man tro Observer skulle Wienerförslaget innehålla en utförlig öfversigt af hela förloppet utaf stridigheterna, vidare en grundlig belysning af de frågor som blifvit bragte å bane genom dessa stridigheter samt slutligen en utveckling af de åsigter, hvilka de 4 makternas representanter anse sig böra vidblifva å ena sidan beträffande det af Ryssland i anspråk tagna protektorat och å andra sidan vidkommande turkiska rikets integritet och sjelfj