Till Stockholms handtverksförening! Sedan undertecknade i dag granskat den härvarande handtverksförening tillsända petition emot näringsfriheten, är det med verklig smärta vi härmedelst få uttala vårt fullkomliga ogillande af det försök att inskränka en af vårt fosterlands skönaste författningar. Utan att nu vilja ingå i detalj angående de flesta paragrafernas olämplighet, vilja vi likväl ej underlåta att anmärka det åtskilliga deraf kunna vara af behosvet påkallade, hvarföre vi likväl ej obetingadt underskrifva det hela, ösvertys zade att H. M. konungen utan vårt påpekande ej skall underlåta att skaffa arbetarne den rätt de så väl behöfva. Vi äro af naturen födde I till frihet och hata alltså hvarje tvång, synnerligast skråtvånget, hvadan det är så mycket mer obehagligt I öfverraskande, att från sjelfva hufvudstaden erhålla ett förslag till en tillbakagående åtgärd i framåtskridandets idchvart. Under det en mängd tidningar på grundade skäl ogillat merabemälte petition, finna vi ingen enda hafva uppträdt till dess försvar. Under detta allmänna ogillande, fordrar likväl rättvisan, att vi upptaga ett Par anmärkningar i M. S., hvilka, till förmån för handtverkarne, gälla den nuvarande handtverksordningen. Först anföres hurusom den föranleder en ojemn beskattning, i det de s. k. näringsidkarne hafva alltför små utskylder i jemförelse med mästarne. Häremot vilje vi anmärka, att detta lär väl icke vara så svårt att få rättadt genom taxeringsnamnderna. Vidare anser Snällp., att rlarlingöfverenskommelse med mästare om lärotid borde få sträckas från 3 till 5 år efter den lärandes ålder då han antages, och att sedan lärotid en gång blifvit dem emellan bestämd det icke borde stå lärling fritt att utan ersättning ur läran afgå, ty det är billigt, att då lärling icke med penningar betalar den möda som mästare har vid hans lärande, han bör med sitt arbete ersätta den, men nu händer det alltför ofta att largossen går sin väg, så snart han kommit sig så mycket före att besväret med hans undervisning är förbi, och mästaren får intet för sitt. Om ock en ändring i detta hänseende kunde vara al billigheten påkallad, så får det ock å andra sidan icke förbises, att det då mera än förut blefve sör lagstistareu nödigt, att tillse det lärlingarne, öfver hvilka mästarne på detta sätt finge en mera utsträckt makt, skyddades för en godtycklig och tyrannisk behandling från dessas sida. P. S. Sistl. thorsdags afton insjuknade i I Majorna, på landets grund, ett handlanden Eriksson tillhörigt 6-årigt flickobarn, hvilket afled fredags morgon, såsom af obduktionsprotokollet inhämtas, i kolera-artade symptomer. Detta barn dog utan läkarevård och sistn. dag insjuknade dess bror i samma symptomer, då läkare tillkallades. Äfven detta barn dog, och samtidigt med detta dödsfall insjuknade pigan i huset, hvilken affördes till fattiginrättningens i Carl Johans församling sjukhus, hvarest denna piga i går afled. Efter förstnämnda sjukdomsfall insjuknade i nästa hus intill det af handlanden Eriksson bebodda en väfvare tillika med 2:ne hans barn. Väfvaren afsändes till ofvannämnde sjukhus, der han i natt aflidit. Oberäknadt dessa sex fall hafva tills i dag ytterligare 3:ne sjukdomsfall af samma karaktär förekommit, neml. ett i ett hus på Kungsladugårds egor, ett i handl. Erik Hallbergs hus i Majorna samt ett i ett hus vid breda vägen. Med anledning af dessa misstänkte sjukdomsoch dödsfall blefvo i dag stadens herrar läkare kallade till konungens befallningshafvande i länet, hvilken på grund af läkarnes utsago förklarat Götheborgs stad och dess område för smittade af epidemisk kolera. Tillfölje häraf har utfärdande af sundhetspass härifrån i dag vägrats. Sundhetsnämnden har i dag varit tillsammans och kommer i afton att fortsätta sina öfverläggningar. Från denna auktoritet har imellertid redan utgått en kungörelse, som återfinnes på annat ställe i tidningen. Landsorten, I Jemtland har ett 13 år gammalt mord upptäckts. Den mördade. en tornare försvann i Navemher 1220