Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af PFaul Foucher. (Öfvers. af 6. —n.) (Forts. sr. N:o 184.) — Afven om ni lyckades att träsla den ni söker, sade Mauclere till presten, fruktar ni inte att detta ärende är allt för litet i Mauclercs smak? ... Man säger att hans tålamod inte skall vara särdeles stort, men hans hämd ganska snabb. . . — Huru kan ni tro att döden skulle anses som en fara af den, hvars hopp det är att blifva martyr? — Nå, hvad skulle ni saga un Mauclerc? Föreställ er att ni nu redan talar med honom. . . — Jo, svarade presten, som i känslan af sitt förehafvande tycktes blifva förklarad i denna sin omgifning, jag skulle säga till honom: Kommer ni ihåg den dag, då ni, ännu så godt Som ett barn, för första gången begick Herrans heliga nattvard? Jag emottog då de heliga löftena ur er oskyldiga mun. Vid utgången ur kyrkan S:t Michel, sprang ni för att möta er far, som då var en laglydig adelsman och undersåte. Ni stapplade, föll och slog hål i pannan; ni betäcktes med blod och förlorade sansningen. Er far trodde er vara död, och tårar störtade ur hans ögon. — Gråt inte, sade jag i en nästan profetisk ton. Detta barn dör rent och Gud behöfver inte omkläda det i en annan skepnad för att göra det till en ängel;