Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1853, sida 1

här vid detta bord! Detta slott är byggdt på en klippa vid floden, kasta denna man ned i densamma; men afkläd honom först och lemna mig hans kläder, de kunna komma mig bra till pass . .. men skynda er ... ty jag har fått ett infall, som snart måste I verkställas! .. — Mauclerc, sade presten i det han gick ut med de tvenne sjöröfrarne, som ledsagade honom, jag beklagar dig, ty du har till tystnad dömt den enda menniska, som ännu här på jorden bad Gud för dig. Knappt hade de tvenne banditerne kommit utom dörren med sin fånge, förr än lEcureuil, som haStigt sprungit ifrån bordet, förenade sig med dem. — Kamrater, sade han, denne man är stadd på resa, hans kassa måtte således vara väl försedd, lät oss ransaka fickorna innan vi afkläda honom. Inom ett ögonblick voro prestens fickor plundrade, och man fann omkring 50 rdr rgs förvarade i en läderbörs. — Var det inte mera, sade bEcureuil, Så lönar det min själ inte mödan att jag fordrar min del af rofvet; dela det således emellan er, och bär kläderna till Mauclere; jag skall nog ensam allärda den helige mannen. Och förande vikarien hastigt långt ifrån kamraterne, sade han till honom: — Jag vill rädda er ifrån en stor sara och ett stort sel! — Ett fel? upprepade presten förvånad. — Ja, svarade lEcureuil; ni har blotiställt ert lif liksom om det tillhörde er; har ni inte emottagit något i förvar? hade ni inte en pligt att uppfylla, som gick framför allt? kom inte i förrgår afton en man till er och anförtrodde er en summa penningar att förvara, tills framdeles en person genom vissa bestämda uppgifter återfordrade den?