Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1853, sida 1

est sylleriet gaf brottet en ännu ohyggligare pregel. Beröfvade förnuftets bruk, visade sig dessa lastbara naturer i all sin nakenhet. Men icke nog dermed, banditerne afkastade sig sina paltor och iklädde sig deHorignys broderade kläder och betjeningens livrser, som de funnit i skåpen. Skallande gapskratt genljödo i denna plumpa parodi på en förnam fest, då den af skurkarne, som höll vakt vid porten, anmälte att en prest begärde att få tala med fru dHorigny. — Ja, det är sannt, sade Mauclerc, hon har inrättat ett kapell på sitt slott, för att visa sig gudlig på sina lediga stunder, och har till prest valt en hederlig vikarie från S:t Michel i Bordeaux; det är troligen han som nu kommer att göra sin tjenst. . . — Nå väl! låt honom komma in, ropade lEcureuil, han kan duka af åt oss. . . — Litet mera allvar, mine herrar, sade Mauclerc, i det han med en åtbörd nedtystade det högljudda skratt, som beledsagat Ecureuils plumpa skämt ... jag skulle hafva lust att emottaga den värde mannen, så att vi kunde så lite roligt innan vi sända honom till en annan verld, — men skratta intet för mycket! .. Genast släcktes en del af ljusen; banditerne ordnade sina lånta kläder och förställde sig så godt de kunde. Då man slutligen nästan antagit utseende af ett hyggligt sällskap, infördes presten. Men då presten inträdde, förbyttes den så att säga glupska nyfikenheten i lEcureuils ansigte i ett uttryck af anger och oro. Det var just åt denne prest, som Ileureuil anförtrott sin skatt, och om PEcureuil under andra förhållanden endast skulle erfarit likgiltighet för den hederlige prestens öde, så kände han nu sitt hjerta uppfyllas af en stark mensklighetskänsla. — Förlåt om jag stör er, mina herrar, sade presten