Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af Paul Foucher. (öfvers. af G. —n.) (Forts. sr. N:o 183.) Fru dHorigny ryste. Hennes tjenare, hvilkas närvaro ingåfvo henne djerfhet i hennes romaneska koketteri, de sista stöden, på hvilka hon kunde räkna, voro förlorade genom henne. . — Hvad skola vi nu göra? frågade Pkeureuil. — Åh, slottet skall vara väl försedt, svarade Mauelere; låt oss tillreda en god måltid och ett batteri af 60 buteljer punsch, under afvaktan på natten, då vi först kunna afresa. På vägen ifrån Arcachon och hit, voro vi nog lyckliga att inte blifva observerade, och nu känner ingen annan vår närvaro här på slottet, än ni, min fru, som torde hafva den godheten att vara tyst i det fallet. Emellertid må ni plundra efter behag; och jag skall, som jag lofvat, sade han, vändande sig till intendentskan, draga försorg om att man inte tillfogar er något personligt ondt. Derpå besallte han intendentskan att följa honom till ett af slottsrummen, der han för henne dikterade följande bref, som hon skref med darrande hand. Min bästa Marie! Jag skulle aldrig kunna förlåta dig att du så hastigt lemnade Bordeaux, om jag icke hyste det fasta hoppet att snart få återse