Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1853, sida 1

bugande sig. jag kommer förr än man väntat mig, mer en oundviklig pligt har kallat mig . . . jag önskar at få tala med fru d Horigny — Hon har gått till hvila, ty hon var mycket trött sade Mauclerc, men jag, markis de Vauglas, en af hen: nes vänner, kan i hennes namn säga er hvad hon önskar. Fru dHorigny erbjuder er att flytta hit såsom huspredikant med två tusen livres lön. — Det är omöjligt, och jag kom just hit för att förklara min ledsnad öfver att ej kunna emottaga hennes godhetsfulla anbud. — Men om man fördubblade summan. .. — Omöjligt, säger jeg er; jag föraktar visst inte det förslag fru intendentskan gjort mig; min plats är öfverallt, der man kan bedja och arbeta. Men ... jag har ålagt mig en pligt, som är helig, emedan den förestafvas af menniskokärleken, och så mycket angelägnare, som den är förenad med fara. . . Och jag skulle inte gjort mig tid att sjelf komma till fru dlorigny, om inte detta slott legat i min väg. För att fortsätta sin komedi, begärde Mauclerc att få veta denna så vigtiga angelägenhet. — Hvartill skulle ett sådant förtroende tjena, sade presten leende . . hellst under er lättsinniga sörströelse? — Den skulle tjena oss till uppbyggelse. svarade Mauclere; tala således, vördig pastor . . . vi äro kanske inte alldeles de som vi synas vara. Presten fästade på Mauclerc en stadig blick; efter några ögonblicks tystnad sade han långsamt: — Det finnes en man, som genom djerfhet och brott blifvit ett plågoris för vår handel och en fasa för denna kust. Denne man, öfver hvilken mennisko-krafter ingenting förmått, ämnar jag uppsöka, väpnad endast med Guds ord . . . och jag skall träffa honom. .. Han heter Mauclerc. (Forts.)