Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1853, sida 2

sigt man deraf erhållit i en telegrafdepesch, att en koalition kommit till ständ emot Ryssland genom Frankrikes och Englands modesti. Rysssand skall antaga de det erbjudna garantier för de privilegier det sordrat och utrymma furstendömena. I fall detta icke sker skulle kriget vara oundvikligt. Lord John Russel hade d. 2 i underhuset yttrat, att, enligt hvad han trodde, Wienerförslaget d. 31 Juli afskickats till S:t Petersburg och Konstantinopel. Enligt Times har det afgått denna dag eller ock dagen derpå d. 1 dennes. Det ankommer förr till Konstantinopel än till S:t Petersburg. Om nu båda hofven svara genast, så förlöpa ändå en 14 dagar, innan deras svar hinna anlända till Wien; men om, hvilket är sannolikt, hofvet i Konstantinopel först kommunicerar sig med det i S:t Petersburg, så dröjer det ännu längre. Under tiden, tillägger Times, inträffar i S:t Petersburg Englands begäran att erhålla förklaring öfver hvad som skett i Donaufurstendömena och skall lära czaren att England nu vill hafva öppet och ärligt spel och att inga slingerbulterier duga längre. Enligt lord John Russels förklaring härrör WN ienerlorslaget ursprungligen från Frankrike, fastän det sedan blifvit upptaget af Osterrike och (förmodligen med behöriga modifikationer) framställts på denna makts vägnar. Frankrike och England hafva skänkt det sitt bifall och, såsom den ädle lorden förmodade, utan tvilvel äfven Preussen. På denna omständighet, att förslaget utgått från alla 4 stormakterna gemensamt, bygger man den förhoppningen för freden, att Ryssland skall betänka sig innan det förkastar detsamma. Ryssland, tro vi, känner dock sitt folk för väl, för att låta skrämma sig af den förespeglingen, att Österrike och Preussen skulle, för Turkiets skull, med England och Frankrike ingå en koalition emot sin gamle bundsförvandt i öster. Samtliga engelska tidningarne, utan afseende på deras partifårg, äro missnöjde med lord John Russels oftaberörde förklaring, den de anse vara alltför matt och onöjaktig. Detta missnöje synes antyda ett bestämdt omslag i sinnesstämningen, hvilket icke torde blifva utan sin verkan på regeringens politik. Det skulle ock kunna hända, att påtryckningen från allmänna opinionen blefve så stark, att de alftför fredligt stämde lorderna Aberdeen och Clarendon finge stryka på foten och den mera krigiske Pelmerston åter komme i spetsen för utrikes angelägenheterna. Den enda egentliga nyheten för dagen i orientaliska frågan är en tel egrafdepesch i rÖster. Cor. från Triest, hvilken förmäler från Konstantinopel under d. 26 Juli, att furstarne i Moldau och Wallachiet skola hafva uppsagt Turkiet tro och lydnad och vägrat att till denna makt längre erlägga någon tribut. Denna notis får väl förklaras sålunda, att furstarne vägrat hörsamma sultanens befallning att lemna furstendömena för det fall, att Turkiets suveränitetsrättigheter derstädes blefvo kränkta. — — OO OK ORO EIN OO F——