Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1853, sida 2

77 gade kusken. — ÅJa, så förskräckligt! — — Så steg han då upp i vagnen och kördes in på Almindeligheden. Då han här kom af och in i porten, sade han: bet är egentligen icke den sjukdomen jag har, men jag skulle i en fart från Vesterport till Toldboden, och så tyckte jag att man i denna hettan har bättre af att åka, än att löpa. Och dermed var han försvunnen. Ni skulle se ett lif nere ilikhusen! I dessa insättas liken så snart de äro lagda i kistan, vanligen 24 timmar efter döden; hit komma då anhöriga till de döda och pynta dem. Köpenhamnaren och isynnerhet landtmannen iakttager trots allt äfven i denna tid de gamla vanliga kälkborgerliga ceremonierna och arrangementerna. I likhuset stå nu ständigt ett par hundra lik, så trångt att man knappt kan tränga sig emellan kistorna. Här äro menniskor fullt opp natt och dag; portarna stå öppna och folk passera in och ut som i en bazar. Några stå på afstånd och glo, och utanför är der trängsel med vagnar af alla slag för folk, som färdas till och från, samt stora omnibussar, af hvilka bakväggen är borttagen och hvilka sullastas med lik från hospitalerna. För öfrigt brukas också vanliga arbetsoch fjedervagnar, isynnerhet möbelvagnar. Folk, som göra morgonturer för hälsan, skola nu alltid ner iill dessa ställen, för att åse kommersen. Bakelsekäringar äro lägrade rundtomkring; ammor, barnpigor med barn skola också allesammans bort till likhusen. Utanför dessa äro äfven flera försäljningar af kransar till kistorna, och för de lik, som äro ditsörda i korgar förrän man medhunnit få kista, kan man här bakom likhuset få kistor, hvilka der äro i högar uppställda till salu. Likaledas kan man der få sirater och trädsnideriarbeten, hvilka hamras på kistan, när någon med honett ambition i alltför stor hast har fått en simplare kista, än han kan vere bekjendt. Huset är nu beständigt uppfylldt med folk, dels en hop, som der icke hafva något att skaffa, men som finna det ofantligt intressant att drifva omkring mellan likraderna och läsa namnen på kistplåtarna, dels sådana, som äro roade af att höra folk gräla, när de stå hvarandra i vägen på den trånga platsen, medan de hålla på med pyntandet. Så är der vrövl om likklädsel och kransar, som kommit bort eller blifvit förbytta; så hafva hela lik blifvit förbytta eller väl snarare gjorda oigenkänliga i följd af krampen: så är det en käring, som svärjer att det ej är hennes man: Tror det förb...... packet inte att jag känner min man? Min man var en välvext karl, var han: men sicken en der ligger i kistan, han är ju både sned och vind och har ihåliga ögon! Sådant lif är der beständigt derinne. Personer, som komma från kalas sent om natten, göra också vanligtvis en tur ut till likhusen, förrän de gå hem. ....