Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1853, sida 2

Yrxv 44 VvIILHDCIS IIIdIU DÖdiälU4 (111 Å. kr 4 greppet, såsom för hustjusnad, samt Winberg öfverlemnat saken till domstolens pröfning, dömdes han att sör stöld från husbonde, första resan, böta det tillgripnas sexdubbla värde med 79,212 rdr 20 sk. bko, eller i brist af böterne afstraslas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, samt dessutom, i hvilket fall som hälst, undergå uppenbar kyrkoplikt å en Söndag i Gustafvi domkyrka, hvarjemte han äfven kändes skyldig att ersätta grosshandlanden Willerding dels skillnaden emellan de tillgrepne och återfådde penningarne, dels ock de kostnader Willerding fått vidkännas för Winbergs gripande, med tillsammans 3,099 rdr 45 sk. riksgäldssedlar. För stöld straffade manspersonen Johan Fredrik Lund blef, såsom försvarslös, dömd af poliskammaren i thorsdags till 2 års allmänt arbete, hvartill äfvenledes för stöld straffade och försvarslöse Oskar Wilhelm Ekelund dömdes. Båda förklarade sig missnöjda med besluten, Lund under uppgift att han aldrig varit straffad för stöld, utan att poliskammaren helt och hållet misstagit sig om person, enär en bror till Lund begagnat sig af hans namn och derunder blifvit för stöld straffad. Det är hårdt att så få lida för sitt namn skull! Natten till den 4 dennes hade arbetskarlen GuStaf Olsson, känd under binamnet Färlo, i sin bostad i Majorna med en rakknif skurit sig i strupen, i afsigt att afhända sig lifvet. — Han hade dock icke hunnit fullborda den ohyggliga gerningen förr än den blifvit bemärkt och förhindrad. — Nu befinner han sig under läkarevård å Carl Johans församlings sjuknus och lärer vara på bättringsvägen. Orsaken till det förtviflade företaget skall hafva varit ett olyckligt äktenskapligt förhållande. De hos poliskammaren under loppet af veckan handlaggde mål ha uppgått till ett antal af 197, deraf 135 nyinstämda. Af dessa mål innefattade öfver sjerdedelen ätal för fylleri, till ansvar hvarför 48 personer fälldes. — Af åtalen angående oloflig bränvins-minutering afgjordes 16 stycken, i följd hvaraf ett lika antal personer bötfälldes. — Pojkarne Carl Carlsson, Johan Petter Jonsson, Otto Andersson och Johan Petter Jönsson, hvilka vid Säfvedahls häradsrätt varit under ransakning för olofligt tillgrepp af kopparsörhydningsplåt, tillhörig något af skeppsvarfven, erhöllo i thorsdags sin dom, hvarigenom Otto Andersson förklarades icke kunna åt saken fällas, men de öfrige kändes skyldiga till tillgreppet, i följd hvaraf Johan Petter Jonsson fälldes att för första resan stöld böta det stulnas tredubbla värde med 3 rdr 24 sk., eller i brist af böter afstraffas med 10 dagars fängelse med arbete samt å en söndag i Carl Johans kyrka stånda uppenbar kyrkopligt. Carl Carlsson och Johan Petter Jönsson, såsom öfvermaga, skulle af sina föräldrar eller målsmän allvarligen agas. En i handlanden Rohdes tjenst varande piga, som inlåtit sig i handel med pojkarne af den! stulna kopparn, dömdes derför att böta 3 rdr 16 sk. bko. — Arbetskarlen Lars Berntsson, var i Fredags inställd till polisförhör, med anledning deraf att han i rusigt tillstånd inne å en gård vid Trätorget skall ha öfverfallit och slagit poliskonstaplarne N:o 29 Andersson, och N:o 37 Jonsson i deras tjenstutöfning. Berutsson, som öfver natten haft logis i finkan och ännu vid inställandet uti poliskammaren befann sig uti ett bastant bakrus, kunde väl icke förneka, att han varit full vid angifna tillfället, men omöjligen var i stånd att minnas om han öfverfallit polisen. Tvenne till vittne åberopade personer intygade emellertid, att Berntsson kullslagit båda poliskonstaplarne inne på en gård, och i öfrigt så vildsint uppfört sig, att dessa icke kunnat få bugt med honom förr än ett af vittnena, som syntes vara en handfast karl, kommit dem till hjelp och helt simpelt tagit Berntsson under armen och burit honom upp till poliskammarens vaktrum. Poliskammaren, som pröfvade Berntsson saker till fylleriet, förklarade, att då åtalade händelsen timat på en gård, kunde poliskammaren icke afdöma målet, utan förviste detsamma till rådhusrättens andra afdelning. Berntsson, såsom lös person, kändes skyldig träda i häkte, att der afbida vidare ransakning. Eu mål af högst sällsynt beskaffenhet var i Fredags föremål för undersökning i poliskammaren. En skeppare vid namn Gabriel Olsson på båten David, liggande utanför gasverket, hade nemligen angifvit sin styrman, Benjamin Pettersson, för det denne den 1 dennes på aftonen skall ha kastat skepparen öfver bord i sjön, i yttrad afsigt, att antingen dränka, eller på annat sätt göra sig af med honom. Pettersson förnekade helt och hållet angifvelsen och påstod, att Gabriel Olsson alla aftnar, under det båten legat i hamn, kommit rusig ombord och sjelf ifrågavarande afton kastat sig i sjön. Efter denna förklaring, tvistades länge, hvem som egentligen borde betraktas såsom skeppare på skutan, emedan Pettersson, påstod sig äga hälften uti densamma och föregaf, att Olsson deremot icke ägde ringaste andel, hvilket påstående Olsson åter på det högsta bestred, under förklarande, att han hade så stor lott i båten som Pettersson Loch väl det ändå på köpet. Emellertid blef tvisten härom så häftig och hotande, att hr ordföranden, efter flera fruktlösa försök att med goda ord bringa de tvistande till tystnad, omsider måste skalla sig gehör med klubban. En skeppare från Carlstad framträdde såsom vittne i saken. Denne var en högst komisk Personage både i åthäfvor och sätt att berätta. om saken förtäljde han, att ifrågavarande afton hade han från Olssons båt, vid sidan, hvaraf hans egen båt legat, hört något buller, hvarför han uppstuckit nosen (likväl genast rättat till näsan) ur sin plikt, der han redan lagt Sig, och då fått se hurusom Olsson gjorde en ganska äfventyrlig kullerbytta framstupa öfver relingen i sjön. Vittnet hade genast skyndat Olsson till hjelp och äfven lyckats draga upp honom ur badet. Åter komna på det torra, biträdde vittnet Olsson med klädernas aftagning, derunder från plikten i Olssons båt, hvarest Pettersson då ensamt uppehöll sig, en Öppen fällknif uppslangats mot Olsson med sådan Styrka, att den blef fastsittsnde i masten, helt nära der Olsson stod. Vittnet påstod bestämdt, att Pettersson var den som kastat Olsson i sjön. Sedan förslag framställts till parterne, att i godo uppgöra saken, utan att likväl Olsson kunde hartill förmås, hänvisades han att efter stämning fullfölja målet vid vederbörlig domstol. Johanna Hindriksdotter från Uddevalla, hvilken stulit åtskilliga klädespersedlar från en fattig madam i Majorna, dömdes i Thorsdags af Säfvedahls häradsrätt till ansvar för första resan stöld att böta det stulnas troduhhla värda mad 5 — A