Sjöräfvaren. af Pan! Foucher(Öfvers. af 6. —n. (Forts. fr. N:o 177.) XI. IHÄämden. Jidt uti intendentens trädgårdar befann sig en kiosk, som fru d Horign sjelf låtit uppföra. Hon hade icke underlåtit något för att gifva denna favoritplats ett mystiskt behag, hvartill utan tvisvel, äfven någon annan skulle blifva vittne. Belägen på lika afständ ifrån trädgårdsmuren och byggnaderna störde icke något buller den tysta ensligheten der; man hörde på sin höjd surrandet af ett bi, som flög till kaprifoliihäcken, hvilken bildade en välluktanda ridå för fenstret. Marie och fru d-Horigny gingo dagligen dit, för att njuta af vårens ljumma morgonslägtar. Men emedan fru dllorigny, som vi nämnt, hastigt rest bort, infann sig Marie der alldeles ensam samma dag vid aftonens inbrott, för att i ro få njuta af sitt unga hjertas drömmar, dem de nya omständigheterna förvandlade nästan till hopp. . . Porigny hade mycket fördelaktigt talat med Marie om det unga sändebudet, som han sjelf betraktade genom deras gemensamma framgångs prisma. Han hade sagt, att Georg Perrol kunde hoppas allt af den