Sjöröfvaren, af Paul Foucher. (öfvers. af 6. —n.) (Forts. sr. N:o 116.) Hr dHorignys sekreterare gick genast ut och aterkom med den underrättelsen, att han funnit hr de Vauglas i samtal med fröken de Royan. En dödlig blekhet spred sig vid dessa ord öfver Georgs ansigte. — Jag sade, fortfor sekreteraren, att fången påstod sig heta Georg Perrol och vara son till fyrvaktaren i tornet Cordouan; vid dessa ord steg fröken de Royan upp och ville följa hr de Vauglas, emedan hon sade sig sjelf känna hr Georg Perrol, Snart inträdde också verkligen Marie jemte markisen. Vid åsynen af den eleganta toilette, som Marie bar med så mycken ledighet, kände Georg för första gången hela det afstånd som skiljde honom ifrån grefve de Royans dotter. Man gissar lätt hvad som tilldrog sig i Maries hjerta, då hon återsåg sin barndomsvän, och hon var så mycket djupare upprörd öfver att se Georg behandlas på detta sätt, som en hemlig känsla sade henne, att han kommit till Bordeaux endast för hennes skull. — Georg . . . utropade Marie . . . ni arresterad! ni blottställd för en förfärlig misstanke! . . . Ack!